Att finna hopp mitt bland hopplösa tidstecken

Roland Spjuth skriver om likheterna mellan barndomens lakansprofeter och samtida populisters enkla svar, och om en tro som ser hopp på andra ställen än de förväntade.

Jag växte upp i en frikyrklig miljö där det fortfarande kunde blossa upp apokalyptiska stämningar. Min församling hade sina rötter i de väckelsekristna grupperingar som slog rot i Sverige från artonhundratalet och framåt. Vid sin start var de ofta djupt präglade av apokalyptiska tankar. Det var bråttom att varna människor för den annalkande katastrofen och att övertyga dem om att Jesus Kristus var den enda räddningen. Denna intensiva, apokalyptiska stämning hade dock i stort falnat i min barndom. Efterkrigstidens positiva utvecklingstro hade sipprat in även under våra hudar. Vi skulle få det bättre och bättre. Men fortfarande fanns det kvar en hel del nyfikenhet på att tolka tidens tecken. Vilka katastrofer och världshändelse vittnade trots allt om att världen var nära undergång? En jordbävning eller ett nytt krig i Mellanöstern kunde kasta ved på brasan. Och var inte det framväxande EU ett nytt romarrike som skulle vända sig mot Kristus?

Liu Lifen Looking Up at Pain Trees - Home Forest Series Oil on Canvas 80x100cm, 2021
Liu Lifen Looking Up at Pain Trees – Home Forest Series Oil on Canvas 80x100cm, 2021.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
Roland Spjuth
Lärare på Akademi för ledarskap och teologi, docent Lunds Universitet