Vilka vill vi bli?
Välkomna till det andra numret av ”nygamla NOD”. Det känns väldigt skönt att rulla vidare – och att antalet prenumeranter ökar vecka för vecka. Även om det behövs många fler! Lite kul var det också att i påsktid få en kommentar om det första numret från en överallt närvarande svensk kulturpersonlighet: ”Ja, NOD är sannerligen uppstånden!”.
Med nygamla NOD är vi tillbaka i att hopsnickrandet av numren sker i dynamiska samtal i en engagerad grupp människor med olika bakgrund och kompetens. När förslaget om att göra ett nummer om ”dygd, karaktär och behovet av förebilder” började sätta sig kände alla samma sak: Här kommer vi att balansera på en smal knivsegg! Hur kan man tala om sånt utan att bli dömande och moraliserande? Samtidigt som det behöver göras tillräckligt vasst för att inte bli menlöst ointressant. Naturligtvis dök Jordan B Peterson upp, med självklara reservationer av olika slag. Och hela standardberättelsen om dömande präster och förtryckande frikyrkomiljöer.
Nu finns resultatet av de där samtalen uttryckta i en rad artiklar av olika skribenter, med skiftande infallsvinklar på frågan om det är ”dags för dygd?”. Vi tror vi hittade balansen, och hoppas att du som läsare får utbyte av bläddrandet.
Numrets konstnär Maria Safronova Wahlström är vald med omsorg. Inte i fösta hand för att hon är så skicklig på det hon gör, utan på grund av hennes särskilda intresse för vad som händer om vi bara förhåller oss till varandra i strikt moraliska termer. Marias konst kan för övrigt ses som en intressant kommentar till den alltmer uppmärksammade tyske sociologen Andreas Reckwitz, som presenteras närmare. Tillsammans med mycket annat. Och allt handlar inte om dygd. Det är uppenbart att vi behöver något utöver moralism för att övervinna polarisering och konstruktivt kunna resonera om våra gemensamma problem – inklusive de ekologiska utmaningar som teologerna Petra Carlsson och Andreas Nordlander samtalar om. Ylva Eggehorn och Wera von Essen påminner om behovet av nåd och barmhärtighet. Kloka och modiga ledare efterlyses, i medvetenhet om att även med en kristen bekännelse kan de gå fruktansvärt fel.
Ytterst är frågan: Vilka vill vi vara och bli? Och hur får vi hjälp att komma dit? Vi tror att den kristna traditionen har en hel del att bidra med i det samtalet.
