Vad händer i kroppen när vi blir riktigt rädda? Finns det något samband med den lågintensiva oro som många bär på? Och varför söker vi trots allt upp situationer som gör oss rädda?
De yttre kroppsliga tecknen på akut rädsla är tydliga, enkelt mätbara, likartade hos alla däggdjur och är dessutom lätta att provocera fram. Det har därför varit relativt enkelt att studera rädslans fysiologi, inklusive vad som händer i hjärnan i samband med plötslig rädsla. Det är sedan länge ett stort forskningsfält som har genererat mycket kunskap. Det är betydligt svårare att studera oro och den typ av lågintensiv rädsla som många personer mer eller mindre ständigt brottas med – och som tenderar att bli allt vanligare, både på grund av ökad stress i arbetslivet och den till synes allt mer osäkra värld vi lever i. Det tycks dock finnas delvis gemensamma processer vid den akuta och lågintensiva rädslan, något som bland annat forskning kring panikångestattacker och posttraumatiska syndrom tydliggjort.
