Den organiserade kristna sionismen har en längre historia än den judiska och utgör numera en teologisk grundbult för många amerikanska evangelikala kristna, med direkt påverkan på USA:s utrikespolitik.
Som Guds utvalda folk har Israel och det judiska folket alltid varit viktiga i den stora kristna berättelsen. Men idén om diaspora-judarnas återvändande till det heliga landet är relativt sen. Religionshistoriker brukar spåra den kristna sionismens rötter till 1600-talets engelska puritaner, och deras övertygelse om att Jesus andra tillkommelse och tusenårsriket stod för dörren. Puritanska akademiker var rikt representerade vid universiteten i Oxford och Cambridge, ofta med inriktning mot bibliska språk, och de använde sina hebreiska kunskaper för exegetiska studier med fokus på Bibelns profetior.[1] Slutsatserna av dessa bibelstudier var att GT:s profetior visade att judarna först skulle bli omvända till kristen tro och därefter återvända till Palestina och Jerusalem.[2]
De puritanska exegeterna tycks ha varit bekanta med den judiske mystikern Isaac Luria (1534-1572) och den judiska chassidismen, och övertog den lurianska kabbalans praxis att tolka vissa profetböckers användning av ”dagar” till att betyda ”år”. De fick på så sätt nycklar att tolka de tidsangivelser som finns i Daniels bok, med uttryck som ”årsveckor” och ”tider”.[3] På så sätt räknade man fram att det närliggande året 1650 skulle bli ett märkesår i det profetiska skeendet.[4]
Men år 1650 kom och gick utan att judarna återvänt till Jerusalem och utan att Jesus kommit tillbaka, vilket dämpade både förväntningar och spekulationer. Det skulle dröja till slutet av 1700-talet innan det tog ny fart, men då desto mer intensivt: Under seklets sista fem år publicerades ett femtiotal böcker om judarnas återvändande till Palestina.[5] En anledning var att Napoleons trupper 1797 tvingat påven att lämna Rom, vilket av många tolkades som ett tydligt ”tidens tecken”.
Vid 1800-talets början togs mer konkreta initiativ för att skynda på det profetiska skeendet, genom att underlätta för judarna att återvända till Palestina. Det viktigaste projektet var London Society for Promoting Christianity Amongst the Jews, som bildades 1809. Som namnet angav handlade det fortfarande om att judarna skulle bli kristna innan de återvände till sitt land.[6] London Jews’ Society – som organisationen snart blev känd som – åtnjöt respekt bland en rad etablerade engelsmän,[7] inklusive den mycket förmögne Lewis Way (1772-1840), vars spektakulära engagemang för att åstadkomma en judisk väckelse skulle göra sig bra i romanform.[8] Men viktigare steg togs när parlamentsledamoten Henry Drummond och Lady Theodosia öppnade upp sina gods (Albury Park respektive Powerscourt) för mycket ambitiösa ”profetkonferenser”.[9]
Vid Powerscourt-konferenserna blev irländaren John Nelson Darby (1800–1882) en centralfigur. Han var anglikansk präst som utvecklat en stark kritik mot sin kyrka, och sedan blivit en nyckelperson i bildandet av de så kallade Plymouthbröderna. Darbys sätt att tolka bibelns profetior skulle komma att få en enorm genomslagskraft. Förutom sin innovativa teori om ”uppryckandet” av de sant troende vid Jesus första (osynliga) ankomst menade han att judarna skulle återvända till ”det förlovade landet” utan att först blivit omvända till kristen tro. Där skulle de bygga upp ett rikt och mäktigt rike, men sedan kommer den stora Vedermödan, med uppstigande av en Antikrist som begär att bli tillbedd i det nyuppförda judiska templet. Detta kommer att utlösa konflikter som kulminerar i det stora slaget vid Harmageddon. Darbys tankegångar kom att kallas dispensationalism[10] och skiljde sig alltså på ett avgörande sätt från de föregående dryga tre hundra årens bibeltolkning.
En annan prominent medlem i London Jews’ Society var Lord Shaftesbury (1801-1885).[11] Han var föreningens ordförande under närmare fyrtio år, och genom sina mycket goda politiska kontakter kunde han påverka Englands förhållningssätt till judarna och Palestina. Bland annat lyckades han övertyga regeringen att 1839 inrätta ett konsulat i Jerusalem, och att påverka den ottomanske sultanen att tillåta judar att bosätta sig i landet.[12] Sannolikt bidrog hans lobbyverksamhet också till att den brittiska regeringen 1917 uttalade sitt stöd för ett förslag om att upprätta ett judiskt hemland i Palestina genom den så kallade Balfourdeklarationen.
Darby besökte USA sammanlagt sju gånger, då ett antal nyckelpersoner blev övertygade om hans teologiska schema och förde det vidare i allt större cirklar.[13] En av dessa var pastor James H. Brookes (1830-1897), som redan 1870 publicerade sin populära bok Maranatha med ett innehåll som var helt i linje med Darbys teser. Han kompletterade med att betona de överlägsna talanger som förebådade judarnas kommande storhet, och underströk att alla riken som hade befattat sig med det judiska folket på ett negativt sätt hade gått under.[14] En annan inflytelserik lekman var fastighetsmagnaten William E. Blackstone (1841-1935) som genom en namninsamling försökte övertyga dåvarande president Benjamin Harris att genomföra en massöverflyttning av ryska judar till Palestina, i syfte att ge ”ett folk utan land ett land utan folk”. Hans bok Jesus is Coming (1878)[15] såldes i över en miljon exemplar och översattes till 42 språk – och deponerades dessutom i flera tusen exemplar i den jordanska grottstaden Petra, för att bidra till att omvända de 144 000 judar Antikrist ska tvinga fly dit under Vedermödan.[16]
Men den kanske viktigaste förmedlaren av Darbys idéer var väckelsepredikanten Dwight L. Moody (1837-1899) via sitt 1886 grundade Moody Bible Institute i Chicago.[17] Där fanns en stark betoning på internationell mission, drivet av övertygelsen att Jesus återkomst var nära. Undervisningen var nära kopplad till Scofield Reference Bible, den bibelöversättning som blev helt dominerande bland evangelikala grupper under 1900-talets första hälft, och som helt byggde på Darbys tolkningsnycklar. Inspirerad av denna översättning lät baptistpastorn Clarence Larkin (1850-1924) publicera boken Dispensational Truth (1918) som med sina dussintals förklarande illustrationer gjorde Darbys schema lättare att förstå.[18] Larkins bok blev väldigt populär och stilbildande långt utanför USA:s gränser, inklusive hos svenska ”lakanspredikanter” som ända in på 1960-talet åkte runt och förklarade det förväntade skeendet med hjälp av stora målningar.[19]
Darbys profetiska schema tycktes småningom bekräftas av tre händelser: britternas erövring av Palestina i slutet på första världskriget, bildandet av staten Israel 1948, och sexdagarskriget 1967.
Det var i efterspelet till sexdagarskriget som den amerikanske författaren Hal Lindseys bästsäljande böcker började publiceras. Hans första bok Late Planet Earth (1970) blev en enorm försäljnings-succé och har med nya och reviderade upplagor sålt i närmare 30 miljoner exemplar.[20] Även om det tidigare hade funnits gott om tolkningar av tidstecknen lyckades Lindsay på ett nytt sätt koppla ihop en mängd dagsaktuella händelser med Bibelns olika profetior. Samma teknik har sedan upprepats av flera andra författare, med Tim LaHaye (1926–2016) som den mest framgångsrike. De sexton böckerna i hans Left Behind-serie har sålt i mer än 80 miljoner exemplar,[21] och har varit underlag för fyra långfilmer.[22]
Sedan sexdagarskriget har den kristna sionismen i USA vuxit sig allt starkare, samtidigt som banden mellan USA:s kristna sionister och Israels statsledning har stärkts.[23] Darbys dispensationalistiska tankefigurer präglar idag de flesta amerikanska evangelikala missionsorganisationer, läroinstitutioner, förlag och andra mediaföretag, och är en självklar del av utbudet i de flesta kristna TV-kanaler i USA.[24] Produkter med anknytning till Israel och ”den yttersta tiden” utgör en mångmiljondollar-industri.[25] För den som vill få en känsla för hur nära ”uppryckandet” vi befinner oss erbjuder hemsidan raptureready.com både en Israel Watch och ett regelbundet uppdaterat Rapture index.[26]
Den kristna sionismen har också haft ett viktigt inflytande på amerikansk utrikespolitik. När president Harry Truman drev igenom ett omedelbart erkännande av den nya staten Israel i maj 1948 tycks han som baptist och bibelläsare sett sig själv som del i ett större gudomligt skeende.[27] Ronald Reagan läste Hal Lindsays bok och förde vidare tanken att det profeten Hesekiel skriver om Gog och Magog handlade om att Ryssland skulle leda en attack mot Israel – och att de skulle stoppas av kärnvapen.[28] 2003 talade George W. Bush om samma Gog och Magog med den helt oförstående franske presidenten Jaques Chirac, i syfte att få stöd för invasionen av Irak.[29]
Men under president Trump har Darbys dispensationalism fått ett tydligare genomslag, med inslag av stark symbolisk betydelse för kristna sionister, inklusive stöd för president Netanyahus fortsatta bosättningspolitik, accepterandet av ockupationen av Golanhöjderna och beslutet att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Utrikesminister Pompeo gav ett tydligt uttryck för sin och andra kristna sionisters syn när han i samband med ett besök i Jerusalem beskrev Trump som en nutida drottning Ester som kunde rädda Israel från ”den iranska plågan”, och tillade: ”Jag är övertygad om att detta är Herrens verk.”[30]
“Det är svårt att
föreställa sig Israel idag
utan det starka internationella
kristna stödet”
Benjamin Netanyahu har beskrivit de amerikanska kristna sionisterna som ”Israels bästa vänner i världen”,[31] och han får medhåll av exempelvis den ortodoxt judiske Dagen-krönikören Jonathan Feldstein, som i samband med landets 75-årsjubileum skrev: ”Det är svårt att föreställa sig Israel idag utan det starka internationella kristna stödet.”[32] Det gäller också ockupationen av Västbanken, som är oproblematisk för kristna sionister, eftersom de bibliska profetiorna bekräftar att hela ”Judéen och Samarien” tillhör Israel. Med stöd hos Darby menar många kristna sionister att ett återuppbyggande av templet i Jerusalem är en del av det profetiska skeendet. Det rymmer förstås en enorm konfliktpotential, eftersom platsen för det ursprungliga templet nu upptas av Klippmoskén, en av islams allra viktigaste helgedomar. Men detta stör inte dem som låtit sig övertygas av Darbys schema. Snarare tvärtom. Djupt inbäddat i det dispensationalististiska tänkandet finns nämligen övertygelsen om att alla försök att skapa varaktig fred i Mellanöstern är dömda att misslyckas. Profetiorna talar ju om att det är Harmageddon som först väntar.
Noter
1 F.D. Dow, Radicalism in the English revolution, (Oxford university Press, 1985), 62
2 Där skulle de bli ”kings and chiefe Monarchs of the world, sway and governe all”. Så skrev puritanen och parlamentsledamoten Sir Henry Finch (1558-1625) i sin 1621 anonymt publicerade The Worlds Great Restauration, or the Calling of the Jews and (with them) of all the Nations and Kingdoms of Earth to the Faith of Christ. Boken var främst (?) riktad till judar för att övertyga dem om kristen tro, och översattes till hebreiska. (Boken förbjöds och Finch arresterades, men släpptes efter ett par månader). Cambridge-teologen Thomas Brightman (1562-1607) publicerade en cirka 1000 sidor lång kommentar till Uppenbaralseboken där han var helt säker på sin sak: ”What, shall they returne to Jerusalem again? There is nothing more certain, the Prophets do everywhere directly confirme it and beate upon it” (A Revelation of the Revelation, Amsterdam 1615, sid 549, citerad i Clarke (först publicerad på latin i Nederländerna 1609?, med mindre sträng censur. (För Brightman var Sultanen i det Ottomanska riket den Antikrist de bibliska texterna handlade om)
3 Dan 7:25, 9:24, 12:11
4 Utgångspunkten för uträkningen var år 360 e. Kr., då enligt dåvarande historiebeskrivning en jordbävning hade satt stopp för kejsar Julians ambition att återuppbygga Jerusalems tempel, vilket tolkades som en nyckelhändelse i det profetiska skeendet.Som kuriosa kan nämnas att närmare 100 år senare valde Isac Newton (1642-1727) att istället utgå ifrån kröningen av Karl den store (år 800), och menade att judarnas omvändelse och återvändande till Palestina säkerligen inte skulle inträffa innan 1899, och troligen inte innan 1948. Se Michael White, Isaac Newton: The Last Sorcerer, (Fourth Estate, 1997), 160.
5 Norman Rose. From Palmerstone to Balfour: Collected Essays of Mayir Verete, (Frank Cass, London, 1992), 101-102
6 Det fanns också en helt annan och mer obskyr sida av ”rörelsen” som under denna period gav den dåligt rykte i bredare kretsar. Ett exempel var den megalomana sjöofficeren Richard Brothers som utnämnde sig själv till ”Prince and Prophet of the Hebrews” och utlovade att han inom sex år själv skulle regera över en brittisk koloni av judar i Palestina (med en flagga han ägnade mycket tid åt att designa). Andra exempel var tapetetseraren Joanna Soutcott som proklamerade att hon som 65-årig jungfru snart skulle föda en Messias vid namn Shiloh som skulle leda judarna tillbaka till Palestina, och Mary Seddon som ridande på en vit åsna själv ledde en grupp på väg till Jerusalem (gruppen blev stoppad i Calais, och hon blev av sin make inspärrad på mentalsjukhus). Denna typ av händelser ledde Nathaniel Bingham att publicera en bok med titeln Observations on the Religous Delusions of Insane Persons (London, J.Hatchard & Son, 1841), där han som andra varnande exempel också lyfte fram den inflytelserika franske protestantiske pastorn Pierre Jurieu (1637-1713) och hans inflytelserika men felaktiga förutsägelser om apokalypsen (med framräknande av att Antikrist (=påven) skulle krossas år 1689).
7 Joseph Frey (1771-1850), en tysk jude som konverterat till kristendomen, var under flera år en framgånsrik företrädare för organisationen, och reste runt i hela landet för att inspirera folk att satsa tid och pengar på att evangelisera det judiska folket. Han lyckades samla in väldigt mycket pengar till organisationen, vilket bland annt möjliggjorde inköp av attraktiv mark i London för grundande av ”Palestine Place”. Men han visade sig också vara en uttalade ”kvinnokarl” och regelbunden bordellkund, vilket ledde till att han övertalades att emigrera till USA, där han under en tid fortsatte att verka för London Jews Society (se WT Gidney, The History of the London Society for Promoting Christianity among the Jews from 1809-1909, London 1908).
8 Hans starka övertygelse och entreprenöranda fick honom att lämna gravid hustru och fyra barn för att i sin välutrustade hästdroska 1817 ge sig iväg på en tur hela vägen till Moskva. Syftet med resan var att övertyga tsar Alexander I (1777-1825) om värdet av att skapa nödvändiga förutsättningar för att judarna skulle kunna återvända till Palestina. I Moskva mötte han en mycket välvillig tsar med stort intresse för Bibelns profetior och entusiasm för de tankegångar som Lewis Way lade fram. (Alexander I hade flera år tidigare stiftat bekantskap och blivit påverkad av den balttyska friherrinan Barbara Juliane von Krüdener (1764-1824). Efter ett intensivt liv ”med nöjen och njutningar” (i kontakt med bl a Chateaubriand och de Stael – skildrat i hennes roman Valerie fr 1803) blev hon starkt påverkad av hernhutismen, och ägnade sig dels åt filantropisk verksamhet, men också som profet och helbrägdagörarare. Bland annat ska hon ha profeterat om att Alexander I var Guds utvalda redskap till Greklands befrielse). Enligt Way ska tsaren – under ett av deras fyra personliga möten – ha kommenterat: ”Jag anser att du kommer till Ryssland som en gudomlig skickelse – var och en måste göra sin del, och i sinom tid, genom Guds välsignelse, kommer allt att lyckas”. Genom tsarens försorg blev Way också inbjuden att möta andra europeiska regenter vid den internationella kongressen i Aix-la-Chapelle 1818 (Där de allierade England, Österike, Preussen och Ryssland tillsammans med det några år tidigare besegrade Frankrike skulle diskutera bland annat frågan om tillbakadragande av trupper från franskt territorium). Ways deltagande resulterade i en passus i slutdokumentet där undertecknarna förklarade sig vara beredda att ge judar sociala och civila rättigheter i sina respektive länder, under förutsättning att judarna i gengäld var beredda att ”förbättra sin moral och överge sina asociala vanor”. Lewis Ways vision resulterade dock inte i något mer konkret än detta tillägg. Kanske hade resultatet blivit annorlunda om inte Alexander I oväntat avlidit några år senare. Efterträdaren Nikolas I delade inte alls broderns intresse för profetiorna utan agerade snarare på ett sätt som ytterligare försvårade de ryska judarnas miserabla situation.
9 Under sex dagar samlades en grupp väletablerade personer ”utan hänsyn till sekt eller parti” som förenades i sitt intresse för ”det judiska och kristna hoppet”. Nyckelpersonen vid denna samling var den elegante skotske predikanten Edward Irving (1792-1834), som – inspirerad av de tvåhundra år äldre puritanska publikationerna – tolkade Uppenbarelseboken och de gammaltestamentliga profetiorna på ett sätt som senare skulle utvecklas ytterligare av John Nelson Darby.
10 brukar också betecknas som ”pretribulationistisk premillenialism”
11 Han hade en framträdande roll i brittisk politik under flera decennier, med stort intresse för olika humanitära reformer. Fontänen på Picadilly Circus uppfördes till minne av hans insatser. Han var Tory parlamentsledamot från 1826, där han som medlem i Select Committee on Pauper Lunatics in the County of Middlesex and on Lunatic Asylums drev frågan om reformering av Lunacy Laws (Dårskapslagarna) och verkade också för arbetsrättsliga reformer med begränsningar av arbetstid och barnarbete, gruvarbete för kvinnor och barn, förbud mot ”skortsenspojkar” (användande av småpojkar för att rensa skortstenar, jfr Oliver Twist) var ordförande för ”Ragged School union” (möjlighet till skolgång för fattiga) och var motståndare till Opiumhandeln (bl.a. ordförande i den kväkargrundade Society for the Suppression of the Opium Trade)
12 följt av inrättandet av ett anglikanskt stift i Jerusalem året efter
13 Det fanns flera exempel på amerikaner som gav sig iväg till Palestina för att förbereda marken för judarnas återkomst. Mest ökänt – bland annat via Mark Twain – blev pastor George J Adams 1866 totalt misslyckade Regenerator-projekt då han tillsammans med 156 medlemmar från hans nystartade Church of the Messiah försökte bygga upp en amerikansk jordbruksby utanför Jaffa. Något bättre gick det för American Colony i Jerusalem som makarna Spafford grundade 1881. Det var denna kristna kommunitet som emigranterna från Nås – med bakgrundshistorien skildrad i Selma Lagerlöfs Jerusalemfararna – anslöt sig till ett drygt decennium senare.
14 Brookes var även den drivande kraften för de återkommande bibelkonfererenserna i Niagara Falls, som samlade konservativa kristna som oroade sig för den nya bibelkritiken och Darwins evolutionsteori, där en konsekvens var utgivningen av bokserien The Fundamentals som spreds i miljonupplagor över landet.
15 Blackstone illustrerar hur frågan om judarna och deras hemland kom att bli helt central för en stor del av USA:s kristenhet. Han var god vän med Moody, hade skapat sig en förmögenhet genom fastighetsaffärer i Chicago och var en återkommande deltagare i de så kallade Niagara Falls-konferenserna, det sammanhang där begreppet fundamentalist första gången introducerades. Oroad över pogromer i Ryssland – kombinerat med det starkt ökade inflödet av ryska judar till USA – samlade Blackstone 1891 över 400 namnunderskrifter från ledande politiker, domare, tidningsredaktörer och affärsmän (inklusive John Rockefeller) för att förmå dåvarande president Benjamin Harris att genomföra en massöverflyttning av judar till Palestina, i syfte att ge ”ett folk utan land ett land utan folk”.
16 Men inte nog med detta. Blackstone funderade ut ett sätt att säkra tillräckligt ekonomiskt stöd åt dessa 144 000 blivande judekristna kämpar. Han insatte sin vän Louis Brandeis – domare i Högsta Domstolen – till att förvalta sin kvarlåtenskap, som helt skulle satsas på de missionerande rebellerna. Blackstone var säker på att detta skulle fungera, eftersom Brandeis var jude och därför inte kunde bli en del av det ”uppryckande” som var nära förestående. Blackstone räknade själv att höra till de som då fick följa med Jesus. Men som jude skulle Brandeis bli kvar och under Vedermödan kunna förmedla det ekonomiska stödet till rebellerna i Petra. Idén om rebellerna i Petra är för övrigt en av många idéer som Tim LaHaye senare återanvände i sina Left Behind-böcker.
17 Det blev en mycket viktig väckelsekristen institution med stark betoning på evangelisation och internationell mission. Genom den svenskamerikanske Moody-lärjungen Fredrik Fransson (185I-1908) fick MBI även stort inflytande i Sverige, och drog till sig ett avsevärt antal blivande svenska missionärer. Bland annat på grund av att ”tiden var kort” – eftersom Jesu återkomst stod för dörren – gavs inte tid och utrymme för att med hjälp av studier i grekiska och hebreiska försöka förstå grundtexterna. Istället betonade Moody vikten av så kallade ”syntetiska studier” vilket innebar att studenterna gång på gång skulle läsa rakt igenom bibelns olika böcker för att på så sätt förstå hur texterna hörde ihop. Den vanligast använda bibelöversättningen för detta var den den tidigare nämnda Scofieldbibeln med sina genomgående dispensationalistiskt färgade kommentarer.
18 Vid en sökning på armageddonbooks.com i augusti 2020 toppar Larkins bok bestsellerlistan
19 Ett exempel är den svenske pastorn Folke Thorell som under ett par decennier vid 1900-talets mitt drog stora åhörarskaror med sitt stora målade lakan som illustrerade det profetiska skeendet.
20 Boken utkom på svenska 1973 med titeln Vart är mänskligheten på väg. (Evangelipress, Örebro).
21Serien innehåller sammanlagt sexton delar. Tim LaHaye skrev inte böckerna ensam, utan hade hjälp av sportjournalisten Jerry B Jenkins.
22 Förlaget gav också ut en särskild serie för ungdomar – Left Behind: The kids – med 40 kortare berättelser byggda på samma grundberättelse, men där huvudpersonerna är tonåringar. Dessa ungdomsböcker har sålt i ytterligare över 11 miljoner exemplar.
23 särskilt efter att Menachem Begins och Benjamin Netanyahus Likud-parti kom till makten 1977. Ibland har denna nära relationen framträtt förbluffande tydligt: Ett exempel är att när Israel 1981 genomfört sin kontroversiella bombning av Iraks kärnkraftsanläggning i Osirak ringde Begin först till Jerry Falwell för att få stöd för aktionen, och först därefter till president Reagan. Och när Netanyahu 1998 besökte Washington – i syfte att minska pressen från Clintonregeringen att dra tillbaka bosättningar på Västbanken – bröt han protokollet genom att passera Vita huset och åka direkt till en soiré med kristna sionister. I båda fallen – och i princip alla andra gånger det har behövts – har USA:s kristna sionister helt gått på den israeliska regeringens linje.
24 Vissa program ägnar sig helt åt frågor om Israel och tecken för ”den yttersta tiden”. Dit hör exempelvis Jack Hibbs Bible Prophecy, Hal Lindseys Hal Lindsey Report och Jan Markells podd Understanding the Time.
25 En enkel sökning på nätet visar ett mycket stort utbud av filmer, böcker och andra produkter med anknytning till Israel och den yttersta tiden. Ett av de mer framgångsrika exemplen – enligt kritikerna betydligt mer välskriven och intressant än Left Behind-böckerna – är Joel Rosenbergs Last Jihad-serie, som inkluderar den prisbelönta The Ezekiel Option (2005). Men det är bara ett exempel i högen. Den hugade kan få tag på det mesta via webbsidan armageddonbooks.com som presenterar sig som ”Worlds Largest Bible Prophecy Bookstore”.
26 Det senare är baserat på 45 olika parametrar (graderade 1-5), inklusive olika naturkatastrofer, oljepriset, ”Gog”(=Ryssland), ”Persien” (= Iran), falska profeter, satanism och ekumenism. Ett indexvärde mellan 130-160 tolkas som heavy prophetic activity och med ett index över 160 rekommenderas vi att ”spänna fast säkerhetsbältet”. De senaste fem åren har index pendlat mellan 177-189, med all time high (189) noterat 10 oktober 2016 (Det var dagarna efter att Washington Post (7/10) publicerat den video där Trump skröt om hur han tafsat och kysst kvinnor utan deras godkännande).
27 I samband med ett besök i en Torah-skola introducerade Trumans vän Eddie Jacobson honom som ”the man who helped create the state of Israel” varvid Truman avbröt och sa: ”What do you mean ’help create’? I am Cyrus, I am Cyrus. (se Allan Wanston and Moshe Ma’oz (eds). Truman and the American Commitment to Israel (JMagnes Press, erusalem, 1981), 84.
28 see Grace Hall, Prophecy and Politics, (E.J. Hill, 1989), 45. 1983 valde Reagan att ge sitt berömda ”Evil Empire”-tal vid en samling hos National Association of Evangelicals, där han beskrev Sovjetunionen som ett ondskefullt imperium som utgjorde ”ett fokus för ondskan i den moderna världen”.
29 ”George W. Bush et le Code Ezechiel”, Allez Savoir, 2007-09-10 (för engelsk översättning av artikeln se https://sedulia.blogs.com/sedulias_translations/2009/05/chirac-asks-theologian-to-explain-george-w-bushs-reference-to-gog-and-magog-early-2003.html); Se också ”Bush, Gog and Magog”, The Guardian, 2009-08-10.
30 ”The Rapture and the Real World; Mike Pompeo Blends Belief and Policy”, New York Times 2019-03-30.
31 Times of Israel 2017-07-18. Netanyahu: Evangelical Christians are Israel’s best friends (www.timesofisrael.com/netanyahu-evangelical-christians-are-israels-best-friends).
32 Dagen 2023-05-06. Utan kristna sionister hade Israel inte överlevt som stat (www.dagen.se/kultur/2023/05/06/utan-kristna-sionister-hade-israel-inte-overlevt-som-stat).
