Även om alla inte är lika glada verkar alla vara överens om att det har skett en anmärkningsvärd atmosfärsförändring i Sverige när det gäller inställning till ”andlighet”. Och det handlar inte om New Age eller ”yoga på Bali”, för att citera kulturjournalisten Josefin Olevik på DN. Snarare ett intresse för det religionshistorikern David Thurfjell i sin senaste bok kallar ”en lockton från ödemarken”. En längtan efter något mer än ”Volvo, villa och vovve” och en ökande förståelse för att världen kanske är större än det våra vetenskapliga instrument kan registrera.
Samtidigt tycks inställningen till religiösa personer blivit mindre fördomsfull, eller som Ola Söderholm uttryckt det i den populära podden Stormens utveckling: ”Förr tänkte man: Den här personen är religiös, och det är samma sak som att vara mentalt efterbliven. Numera tänker folk: Den personen är religiös – och det är samma sak som att han förstår poesi. Jag fattar det kanske inte, men jag känner nån slags vördnad för den som gör det.”
Det är inte lätt att bestämma när atmosfärsförändringen började. I numrets inledande artikel tecknar Lars Johansson kartbilden och påminner om hur NOD följt den här utvecklingen från 2008 och framåt, i nummer som nu finns tillgängliga på vår hemsida. Andreas Nordlander resonerar om vad det betyder att alla mänskliga kulturer formulerat gudsbilder och andliga erfarenheter, och John Sjögren tecknar ett bredare historiskt perspektiv där platonska och gnostiska tankefigurer fortfarande försvårar det uppbrott från ett dualistiskt perspektiv som är nödvändigt för att en sann andlighet ska få fäste. Flera av de efterföljande artiklarna tar upp olika problematiska aspekter av en andlighet som helt bortser från sanningsfrågan, som riskerar att bli till flykt ifrån de högst materiella problem mänskligheten står inför, eller som öppnar upp sig för mörka och destruktiva krafter. Inger Alestig skriver om Kväkarna och hur en stillsam och kontemplativ andlighet går att kombinera med klarsyn och engagemang för rättvisa och fred.
Den amerikanska pingststeologen Cheryl Bridges Johns efterlyser en kyrka med en större förståelse för bibelns och skapelsen ”förtrollade” aspekter, och i ett par andra artiklar resoneras det om hur vi kan skapa mer utrymme för existentiella samtal, och om hur kyrkan ska möta människor med andliga erfarenheter som inte enkelt kan placeras in i en kristen kontext. Josefin de Gregorio påminner om att det trots allt fortfarande finns en andlig och religiös analfabetism i Sverige, som bland annat speglas i en oförståelse för religiösa uttryck i offentligheten. I en ackompanjerande artikel beskrivs hur man i Norge strävar efter en annan attityd genom lagstiftning om ett ”livssynsöppet samhälle”.
Ja, ni hör. Ännu ett välmatat och spännande nummer av NOD. Och orkar man inte läsa allt på en gång är det bara att bläddra och njuta av den engelska konstnären Helen Goodwins fantastiska verk. Samtidigt starka och sköra speglar de onekligen locktonen från ödemarken.
