Ett färskt veckobrev från oberoende socialistiska tidningen Flamman är ännu ett tecken på klimatförändringen i det offentliga rummet avseende tro och religion. Chefredaktören Leonidas Aretakis skriver om hur han ”hela livet varit avundsjuk på människor med tro”, och hur han blev mållös när femåriga sonen frågade: ”Vad händer när alla människor dött och jorden exploderat?” Aretakis konstaterar att det finns många undantag från Hjalmar Brantings klassiska kritik av kyrka och prästerskap och påminner om att den tidiga arbetarrörelsen ”hämtade mycket av sitt befrielsespråk från kyrkan”. Han menar att ”många av de finaste andliga platserna är kombinationer av folkhem och kristendom”, och uttrycker tacksamhet för kyrkan som ett öppet rum, där ”ingen kommer fram och försöker sälja något”. Inte minst intressant är Aretakis konstaterande att ”tanken att föra in partipolitiken i dessa fina rum tar emot”. (Flammans veckobrev, 2025-09-19)

I sin första längre intervju efter tillträdet uppehåller sig Leo XIII länge vid frågan om den ökande polarisering som är alltmer utmärkande för världen. Han understryker förlusten av det djupa värdesättande av vår egen och andras mänsklighet, med allt vad det innebår – inklusive insikten om värdet av det gemensamma samhällsbyggande. En viktig del av problemet är de ökande ekonomiska klyftorna: ”För 60 år sedan tjänade vd:ar kanske fyra till sex gånger mer än vanliga arbetare. Den senaste siffran jag såg visar att de nu tjänar 600 gånger mer. Och igår kom nyheten att Elon Musk ser ut att bli världens första biljonär. Vad säger det oss, och vad innebär det egentligen? Om pengar är det enda som räknas i dag, då är vi riktigt illa ute…” (Crux, 2025-09-14)

Miljöminister Romina Pourmokhtari har tidigare låtit mycket säker på att Sverige klarar EU:s klimatmål 2030, trots slopandet av reduktionsplikt med mera. Men när budgeten för 2026 presenteras tyder allt på att målet missas med närmare 6 miljoner ton koldioxid (mer än 10 procent av Sveriges totala utsläpp). Bland annat Svenska Dagbladet visar att det inte håller att skylla på ”fel prognos från Naturvårdsverket”. Det innebär miljardböter från EU-kommissionen efter 2030, om inget drastiskt görs. (SvD 2025-09-19)

I somras publicerade Svenska Dagbladet en serie artiklar om ”frikyrkoavhoppare” och uppmanade fler med liknande erfarenheter att höra av sig. En av artiklarna handlar om nu 70-årige Göte Einar Björhag som delat sina erfarenheter i diktsamlingen Till dem av apokalypsen drabbade. Den långa syndakatalogen, skräcken för Jesu återkomst och rädslan för helvetet fanns där, men det största problemet var ett annat, nämligen ”känslan av att de ville komma så djupt in i en, få tag i de själsliga fibrerna längst in och greppa tag.” (SvD 20225-07-18)

Med hjälp av sponsorer har förkunnaren Dan Johansson skickat ut 1 000 exemplar av sin senaste bok Vårt saliga hopps fullbordan till svenska frikyrkopastorer. Där lyfter han bland annat upp ”judiska rabbiners nyupptäckta felräkning”, vilket innebär att Jesus kommer tillbaka 2037, eftersom det först då gått 6 000 år sedan jordens skapelse. (Världen idag, 2025-07-30)

Den kristne Trumpstödjaren och tech-miljardären Peter Thiel har under det senaste året hållit en räcka föreläsningar om Antikrist för särskilt inbjudna gäster. I en intervju i Ross Douthats podd Interesting Times (2025-06-27) framkommer något av vad han säger bakom vanligtvis låsta dörrar. Han är bland annat rädd för att Greta Thunberg och andra ”utvecklingsfientliga gröna aktivister” ska leda utvecklingen mot en Världsregering. Klassiska kulturtidskriften The New Republic frågar om det kanske snarast är Thiel och andra techno-feodalherrar i Silicon Valley det finns anledning att frukta. (TNR 2025-09-16)

Konstnären Gao Zhen har nu suttit fängslad i Kina i över ett år utan rättegång. Han är åtalade för att ha smädat kinesiska ”hjältar och martyrer”. Hans fru och son (som är amerikansk medborgare) är belagda med utreseförbud. De kontroversiella konst­verken kan ses i NOD #4-2015. (Se t.ex. nättidskriften Hyperallergic, 2025-07-09)

Vad kännetecknar det moderna samhället och varför har det blivit så? Tillsammans med Lunda-sociologen Olof Hallonsten tar redaktionsrådets egen Morten Sager – vetenskapsteoretiker och pastor – sig an detta ämne i en ny podd som utforskar moderniteten som koncept, historia och fenomen. Sök på ”Modernitetspodden” på Spotify.

Mitt i sommarvärmen skrev numera vikarie­rande ledarskribenten Elisabeth Sandlund en artikel i tidningen Dagen som borde läsas många gångar och av många fler. Med en räcka av alltför talande exempel frågar hon sig var medkänsla, omsorg, generositet och rättvisa tagit vägen i det svenska samhället. Hon påminns om hur hon under 2010-talets andra hälft skrev om att ”svenska hjärtan av kött och blod riskerar att förvandlas till stenhjärtan”. Idag förefaller den profetian besannad. (Dagen 2025-07-22)

Docenten i biologi och miljövetenskap Lars Johan Erkell – som tidigare medverkat i NOD – utkom lagom till Bokmässan med boken Intelligent Design – Vetenskap, gudsbevis eller politisk agenda (Universus Academic Press, 2025). Den gedigna boken beskriver ID-rörelsens framväxt, ger en pedagogisk genomgång om skillnaden mellan vetenskap och pseudovetenskap, och går i detalj igenom argumenten för Intelligent Design – och varför de inte håller.

Inför kyrkovalet skickades en snyggt form­given broschyr ut till 4,9 miljoner medlemmar där man kan läsa om att kyrkan har något för alla, står för medmänsklighet och ansvarar för ett gemensamt kulturarv, med mera. Inget av detta är förstås fel. Men det intressanta är det som inte sägs. För hur många gånger finns orden ”Gud”, ”Jesus” eller ”tro” med i texten? Rätt svar: Noll, noll, en. Svenska kyrkan är inget företag men den har likväl en USP (Unique Selling Point). Svk:s grundlag, det vill säga ”Kyrkoordningen”, uttrycker det tydligt när den slår fast att all verksamhet har ett enda syfte: att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro. Tillfället att påminna alla medlemmar om detta förspilldes återigen inför kyrkovalet 2025.

I nyutkomna Sången underifrån (Libris 2025) ger Ylva Eggehorn i autofiktionens form, och utifrån sina personliga erfarenheter, en nära inblick i hur Jesusrörelsen kom till Sverige. Hon beskriver dess täta koppling till gemenskapsbyggande, konsumtionskritik, politisk medvetenhet om miljökris, protest mot kärnvapen och annat som står i intressant kontrast till den bild som filmen Jesus Revolution ger av samma rörelse på andra sidan av Atlanten. Hannagårdens tusentals besökande Jesusvänner var svårlösta för ”de fulla affärsmännen” från USA.

Nyss förflyttad från nerlagda Sändaren till Kyrkans Tidning skriver Robert Tjernberg en intressant krönika, där han frågar sig vad Jordan B. Peterson har som Svenska kyrkan (och underförstått en krisande Equmenia-kyrka) saknar. Han refererar till den oro för ”insipprande nykonservativa och gammalkristna idéer” som bland annat präster i Maria Magdalena församling uttryckt i samband med tillströmning av nya – ofta unga – människor intresserade av kristen tro. Bland andra influenser som dessa nykristna ofta refererar till nämner Tjernberg Association for responsible citizens (ARC) och personer som Wesley Huff, Mike Winger, Robert Barron och Stephen Furtick. Han vill inte se ett anammande av deras slutsatser. Men tillsammans med bland andra Linköpings stiftsteolog Dan Nässelqvist förespråkar Tjernberg mindre panik och en mer generös hållning, i ”en kyrka också för den som upptäckt Gud på sätt vi möjligen inte skulle önska, men som nu längtar efter att brottas med Gud.” (Kyrkans Tidning 2025-03-12)

En dryg månad innan sin bortgång skickade påve Franciskus ett budskap till årets Pontifical Academy for Life-konferens där han adresserade konferensens ”polykris”-tema. Han uppmanade bland annat till att ”på allvar analysera vårt djupa motstånd mot förändring, både som människor och som samhälle” och att ”noga lyssna på bidraget från vetenskaplig kunskap för att undvika att förbli fastlåsta i våra vissheter, vanor och rädslor”. I hälsningen – som förtjänar att läsas i sin helhet – betonade han människans behov och kallelse till en ödmjuk relation till allt skapat, bortom en trång individualism. I avslutningen av sin egen livsresa konstaterar han: ”Hoppet är den grundläggande inställningen som stöder oss på resan. Det består inte av att vänta med resignation, utan i att sträva med iver mot det sanna livet.” (Holy See Press Office: Message of the Holy Father to participants in the General Assembly of the Pontifical Academy for Life, 03.03.25)

I artikeln ”The politics of power and persecution: evangelical nationalism in Sweden” redogör Uppsalaforskaren Tomas Poletti Lundström för sin analys av närmare nitton tusen artiklar publicerade i Världen idag 2016-2022. Han finner att frågor om makt och förföljelse utgör centrala motiv, och konkluderar att ”den svenska varianten av evangelikal nationalism delar viktiga konceptuella teman med sin nordamerikanska motsvarighet”. (Religions, State & Society, 2025-05-28; doi.org/10.1080/09637494.2025.2494715)

Dokumentär filmen ”Nunnan” (2007), som följde 19-åriga Martas resa till beslutet att bli Karmeliternunna, sågs av 1,6 miljoner människor och vann bland annat Guldbaggegalans pris för ”Bästa dokumentär”. 29:e augusti är det premiär för regissören Maud Nycanders – från början inte planerade – uppföljare: ”Nunnan – 25 år i kloster”. Hon berättar att filmen i högre grad än föregångaren kommer att fördjupa den kristna mystiken och kallelsen. (Sydsvenskan 2024-11-01)

Med utgångspunkt i SVT:s dramadokumentär om Jan Stenbeck ger Per Svensson en belysande bild av mediemogulen som både spegel och pådrivare för Sveriges utveckling till ”ett otvivelaktigt friare och bättre … men också enfaldigare” land. Han påminner om likheten mellan finansfursten Stenbeck och Kenta och Stoffe i filmen ”De kallar oss mods” i deras gemensamma motvilja mot konformismen i efterkrigstidens välfärdsamhälle, och en 40-talistdriven kulturrevolution som ”förvandlades från lek till ett småningom allt mörkare drama”. (DN 2025-03-17).

Efter Donald Trumps kontroversiella möte med Volodymyr Zelenskyj i slutet på februari skrev Lech Walesa tillsammans med ett trettiotal tidigare politiska fångar i Polen ett öppet brev till den amerikanske presidenten, där de bland annat pekade på att "atmosfären i Ovala rummet påminde oss om det vi minns väl från säkerhetstjänstens förhör och kommunistiska domstolar…[där man] förklarade för oss att de höll alla kort och vi inga. De krävde att vi skulle stoppa vår verksamhet och argumenterade för att tusentals oskyldiga människor led på grund av oss.” (NY Times 2025-03-03)

Atmosfärens koldioxidhalt och jordens medeltemperatur nådde nya rekord 2024. I en längre artikel i Dagens Nyheter – med utgångspunkt i Kim Stanley Robinsons succébok ”Framtidsministeriet” (2020) – resonerar Patrik Hagman om en möjlig väg genom klimatkatastrofen. Valet tycks numera stå mellan en ”kaoshöger” som vill omstöpa världsordningen i grunden och ett ”mittenetablissemang” som främst vill slå vakt om ekonomiskt stabilitet. Men ingendera sida är stabil, vilket får Hagman att se att en möjlighet till något nytt kan komma – när ”kaoshögern” och ”mittenetablissemanget” slitit ner varandra. (DN 2025-05-19)

I en artikel i tidskriften Fokus menar Världen idags ledarskribent Per Ewert – med Nathan Söderblom och det Ekumeniska mötet i Stockholm 1925 som referenspunkt – att ”stora delar av svensk kristenhet fortsätter vägen vänster ut”. Han beklagar (mellan rad­­erna) att dessa kristna blivit en bromskloss som håller fast vid ”woke”, när opinionen går i motsatt riktning. En opinion som han själv uppenbart stöder. (Fokus 2025-03-24).