Vad formar egentligen det som i en viss tid känns nästan självklart? Kan man tala om en gemensam tidsanda – eller består den snarare av ett skiftande fält av konkurrerande intressen och övertygelser?
MAN BEHÖVER INTE ha läst tyska, eller ha universitetsstudier i sociologi bakom sig, för att känna igen ordet Zeitgeist. På svenska brukar vi tala om ”tidsandan”, men en mer ordagrann översättning är ”tids-anden”. Eller till och med ”tids-Anden”. Den senare varianten är träffande, eftersom det Zeitgeist fångar är något som inte riktigt låter sig beskrivas i rent materiella eller statistiska termer. Det är något som snarare känns, något som lite diffust präglar samtalsklimatet, något som yttrar sig i gemensamma grundföreställningar som sträcker sig över och bortom partitillhörighet och politiska blockgränser. Nästan som ett andligt fenomen.
