Nej, historien upprepar sig inte. Inte som plagiat eller kalkerpapper. Men många teman går igen. Och det finns något att lära om man lyssnar på dem som var med i en annan tid. Man kan exempelvis återvända till poeten Czeslaw Milosz (1911-2004) och hans försök att fånga vad han såg före, under och efter andra världskriget i Polen – i förlängningen kopplat till andra delar av fascismens och kommunismens Europa. Han återkom ofta till detta, bland annat i boken Själar i fångenskap, där han tecknade olika förhållningssätt till den smygande propagandan, det ökande andliga förtrycket och maktmissbruket i ett alltmer totalitärt samhälle. Han beskriver fyra personers sätt att vara i en atmosfär av lögner, misstänksamhet och förställning: Den moraliskt seriöse Alfa som tror sig tjäna sanningen; den cyniske Beta som överlever genom anpassning; opportunisten Gamma söker själv makt; medan Delta främst söker popularitet och erkännande. Det som förenar är att de spelar roller, säger vad som krävs och lever i en ständig dubbelhet. Poängen är att det inte finns en enda väg till kollaboration, och att när själva språket korrumperas börjar människor att faktiskt tro på vad de till att börja med bara låtsades tro.
I en annan klassiker, Totalitarismens ursprung, formulerar Hanna Arendt något som kan ses som en sammanfattning av Milosz essä: ”Det ideala subjektet för totalitärt styre är inte den övertygade nazisten eller den övertygade kommunisten, men människor för vilka skillnaden mellan fakta och fiktion (d.v.s. verklighetsuppfattningen) och skillnaden mellan sant och falskt (d.v.s. standard för tänkande) inte längre existerar.”
Läsaren får avgöra vad av detta som känns relevant för vår egen tid. Kanske Czeslaw Milosz dikter är mer träffande. Exempelvis några strofer ur den långa dikten Ett barn av Europa, där han speglar cynism och lögnens väsen:
Driv fram lögnens planta ur sanningens lilla frö.
Efterlikna inte dem som ljuger i missaktning för verkligheten
Må lögnen vara mer logisk än händelserna,
så att trötta vandringsmän kan finna lindring i den
Låt oss efter en dag av lögn samlas i en utvald krets
Och slå oss på knäna av skratt, då någon nämner våra gärningar,
utdelande lovord för vad de kallar vår snabba uppfattning
eller lovord för vad de kallar vår stora talang.
Vi, de sista som kan hämta glädje ur cynismen.
De sista vilkas fintlighet inte är fjärran från förtvivlan.
Redan födes ett dödligt allvarligt släkte,
Som tar ordagrant det som vi tog med ett skratt.
Eller varför inte några rader ur dikten Till en politiker, i ett NOD-nummer som handlar om tidsanda, makt och politik. Där ställs frågan till politikern – och till oss alla: Vem är jag? Vem vill jag vara? Vem vill jag tjäna?
Vem är du mänska – brottsling eller hjälte?
Du som till verket fostrades av natten
Barnets och gamlingens öde vilar i din hand
….
Se upp: här är ditt livs skiljoväg.
Trefaldigt välsignad,
Trefaldigt förbannad,
Härskare över det goda,
Eller härskare över det onda
