Hur formas kyrkan av sin tid – och hur formar den själv tidsandan? NOD mötte biskop emeritus Jonas Jonson i ett samtal om erfarenheterna av ”68-kyrkan”, internationell ekumenik och dagens avideologiserade samhälle.
SVERIGE VISAR SIG från sin allra vackraste sida när jag en vecka in i maj är på väg till Strängnäs för att träffa en alltsedan 1960-talet stark profil i svensk kristenhet. Känslan av något nästan overkligt skönt förstärks när jag går ut på Jonas Jonsons veranda, med Mälarens vattenspegel alldeles nedanför och domkyrkans imposanta torn i slutet på en grönt inklädd strandpromenad. Här var Jonas Jonson biskop från 1989 tilll 2005. Men han har hunnit med så mycket mer, både före och efter att han ledde Strängnäs stift: Skrivit viktiga böcker, ansvarat för Stiftsgården i Rättvik, som docent och t f professor undervisat i missionsvetenskap i Uppsala, författat många och ofta sjungna psalmer, haft ledande befattningar både i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. Med mera.
