FÖRRA SOMMAREN var jag på väg till Svenska kyrkan vid torget när jag hörde pianokomp och stämsång genom öppna fönster från en lokal mittemot. Jag gick dit i stället. Jag följde musiken uppför en trappa och in i en fullsatt lokal. Där firade en nigeriansk pingstförsamling gudstjänst.
Först efteråt slog det mig att Simone Weil hade gjort något liknande. I New York 1942 gick hon regelbundet till katolsk mässa i Corpus Christi, men sökte sig också till en svart baptistförsamling i Harlem. Där lyssnade hon till spirituals och beskrev gudstjänsten som ett sant och gripande uttryck för tro.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
