Vilken betydelse har egentligen känslorna för kristet liv och tro? Särskilt de starka känslor som mest förknippas med karismatiska sammanhang och ibland tar sig kroppsliga uttryck? Känslor som ibland beskrivs som ”högaffektiva”.
Det är nog bara att erkänna att de flesta av oss i NOD-redaktionen har lättare för de kontemplativa, liturgiska och ”lågaffektiva” aspekterna av kristen tro. Flera av oss har hamnat där efter en resa från erfarenheter av upplevelse-centrerad kristendom som både sårat och förskräckt. Samtidigt märker vi förstås, särskilt i mötet med tonåringar och unga vuxna, att inte alla känner samma dragning åt vår känslomässigt mer svala kristendom. Unga människor som intresserar sig för kristen tro tycks snarare dras till den mer känslocentrerade kristendom vi i redaktionen har lätt att förhålla oss kritiska till.
Men hur var det egentligen för oss sjäIva en gång i tiden? Vore vi kristna idag utan våra tidiga ofta omvälvande känslomässiga erfarenheter?
Vi skulle ha lätt för att göra ett nummer om risker och missbruk med karismatisk och känslocentrerad kristendom. Men vi väljer att vara mindre förutsägbara och utmanar oss själva att göra ett nummer som lyfter fram de positiva aspekterna och behovet av att i vissa lägen våga släppa taget och ge sig hän. Det känns särskilt intressant med tanke på de senaste decenniernas vändning inom kunskapsteori och andra delar av det filosofiska fältet.
Vi vill förstås klargöra att det finns många olika aspekter av det affektiva. Det handlar inte bara om lovsång, lyfta händer, bönebrus etc, utan också om stilla tårar och tyst gripenhet – för att inte tala om mötet med olika aspekter av skönhet. Få har uttryckt det bättre än Dostojevskij när han konstaterade att ”skönheten ska frälsa världen”.
Som vanligt är det ett kvalificerat gäng skribenter som medverkar. Eftersom det handlar om subjektiva känslor, det vill säga sådant som ibland viftas bort som ovidkommande, känns det bra att numret innehåller lite mer akademisk tyngd än vanligt för att motverka sådana invändningar. Den som läser igenom numret kommer att få en ökad förståelse för hur det kommer sig att allt fler forskare och vetenskapsmän talar om en affektiv vändning avseende hur vi når kunskap. Men här finns också röster från olika kristna traditioners syn på känslornas roll, en nykter röst om erfarenheten av tungomålstalets rikedom, vardagsnära beskrivningar av känslornas betydelse i gudstjänstfirande i både Sverige och Afrika, och samtal med Ulf Ekman och några andra kristna profiler om deras resa genom samfunden – delvis kopplat till olika behov av känslouttryck. Johanna Larssons dialog med författarkollegan Flannery O’Connor om vår längtan efter det otämjda är ett av numrets höjdpunkter.
Numrets danske konstnär Karsten Auerbach har i över fyrtio år intresserat sig för hur känslor tar sig olika kroppsliga uttryck. Under senare år har det alltmer handlat om sådana känslor i mötet med det gudomliga som inte låter sig fångas i ord. Vi är glada att fler kan få del av hans bilder.
