Karl-Ove Knausgårds pågående Morgonstjärne-svit behandlar flera existentiella tematiker, inklusive frågan om ondskans natur och ursprung. I den fjärde – och på svenska senast utgivna delen, med titeln Nattens skola – skruvas denna tematik upp ytterligare i vad som framstår som en modern Faust-berättelse.
En viktig bakgrundsfaktor i romansviten är att några medlemmar i ett Death Metal-band påträffats rituellt mördade och bestialiskt lemlästade. Bland annat är deras huvuden vridna bakåt på ett anatomiskt omöjligt sätt, men som påminner om hur Christopher Marlowe – den legendariske Faustförfattaren från 1500-talets slut – enligt ryktet ska ha påträffats död. Den polisman som leder mordutredning är omskakad av de oförklarliga fynden, och i ett möte med prästen Kathrine – en av romansvitens huvudfigurer – frågar han oväntat om hon, och underförstått kyrkan i övrigt, fortfarande tror på djävulen. Svaret blir ett ganska undvikande: njaaa, inte direkt …
Knausgårds fråga blev själva utgångspunkten för det här nod-numret, där vi bland annat beslutade att ställa två frågor till tongivande personer i olika delar av svensk kristenhet:
- Vad skulle du svara på Knausgårds fråga, utifrån ditt kristna sammanhang!
- Borde kyrkan tala mer om djävulen/ondskan?
Några av de tillfrågade valde att passa på de här uppenbart svåra frågorna. Men vi är mycket tacksamma för följande åtta personer som modigt och frikostigt delar sina tankar om ett ämne som är långt ifrån okontroversiellt: Antje Jackelén, Dominik Terstriep, Linalie Newman, Ulrik Josefsson, Liselott J Andersson, Per Ewert, Karin Wiborn och Ylva Eggehorn.
