”Hitta Vilse” – när kompassnålen snurrar
Det här är ett lite annorlunda NOD-nummer. Planering och färdigställande har nämligen skett i samarbete med Svenska kyrkans skribentskola, och de flesta texterna är skrivna av deltagare därifrån.
När kursansvarige Patrik Hagman för ett par år sen skulle förklara skribentskolans målsättning skrev han att det handlar om att ”hjälpa deltagarna att tänka bättre [för att kunna] bidra till en debatt som går mer på djupet än på klicks, mer söker förståelse än konflikt … [och]… för att tänka väl behöver man ett gott sammanhang: människor som lyssnar med engagemang, som uppmuntrar och bjuder motstånd. Människor att skratta tillsammans med, att bry sig om, inspirera och utmana.”
Den programförklaringen rimmar väldigt väl med vad NOD vill, och vi är glada att kunna bidra till byggandet av sådana sammanhang.
När vi möttes i Åbo i våras för att spåna om ett sammanhållande tema för numret landade vi i rubriken ”Att gå vilse”. Vi ändrade senare till något mer positivt: ”I väntan på en riktning”. Att söka riktning är mer intressant än att beskriva vilsenhet.
Det är lätt att hitta exempel på vilsenhet, både hos kyrka och samhälle – och hos oss själva som individer. Det är desto svårare att hitta riktningsgivare och tydlig kompassriktning. Man kan förstå dem som önskar sig en motsvarighet till ”Hitta Vilse” – Civilförsvarsförbundets kursmaterial som hjälper vilsna barn hitta hem – för vuxna som försöker hitta rätt i existensens alla utmaningar.
NOD är i högsta grad medveten om riskerna med för tvärsäkra skyltar och övertydliga pekpinnar. Men i det här numret beskriver Andreas Nordlander – för första gången i vår historia – vad vi menar med ”nodologi” och nodologiska perspektiv. Och sen följer ett antal texter av skribentskolans deltagare, med reflektioner kring olika aspekter av vilsenhet och försök att hitta rätt väg. Vi passar också på att samtala med några av skribenterna om eventuella skillnader mellan deras ”generation Y” och de ”baby boomers” som utgör majoriteten av NOD:s läsare och medarbetare. Vi introducerar dessutom den nya ”Modernitetspodden” och Christopher Skogholt delar tankar om hur man kan tänka om ondska i en evolutionär värld.
Vi är tacksamma att Gunilla Carlstedt och Christian Åkerlund både skriver och har låtit oss använda bilder från en av deras tre böcker om Berta Hansson. Jämtländska Berta hade lämnat jordlivet innan majoriteten av artikelförfattarna i detta nummer var födda. Men hennes bilder fortsätter att beröra.
