Vad vill egentligen NOD? Kanske man kan säga att det handlar om att lägga på sig vikt på rätt ställen. Redaktionsrådets Andreas Nordlander kopplar till Shakespeare och Augustinus och berättar samtidigt varför han engagerat sig i tidskriften.
När jag var 16 år gammal förirrade jag mig ner i källarvalven i Stadsbiblioteket i Helsingborg. Längst in fanns ett gammalt skyddsrum med betongväggar, fönsterlöst och med en orubblig grå järndörr, och där hade man av någon anledning placerat hyllorna med engelsk poesi. Fråga mig inte hur jag hittade dit. Jag var inte någon stor bokslukare och till skolvärlden hade jag ett ljumt förhållningssätt. Men jag älskade det engelska språket och jag tror att jag vid den tiden hade sett filmen Döda poeters sällskap, en i viss mening ”farlig” film som kan drabba i synnerhet unga män med en svår form av – romantik.
När jag lät fingrarna glida över bokryggarna fann jag Shelley, Keats, Tennyson, Kipling, och så förstås Shakespeares sonetter. De fanns alla där, mitt i ett disigt Helsingborg, längst ner i bibliotekets fönsterlösa skyddsrum, som en skattkammare som ingen annan än jag kände till. Ja, så kändes det i alla fall (och jag såg aldrig någon annan där).
Så blev jag vän med den engelska lyriken och den har stannat hos mig sedan dess. Jag kan än idag fritt recitera ett par av Shakespeares sonetter.
Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove.
O no, it is an ever fixéd mark
That looks on tempests and is never shaken
… och så vidare. Men något annat hände också i samband med detta, något som påverkat hela mitt liv: jag upptäckte att jag var – eller åtminstone ville vara – en intellektuell.
Men var hör en ung intellektuell hemma? I mitt fall var problemet inte minst att de frikyrkliga sammanhang som var mina, och som jag också älskade, inte hade någon större användning för sådana. För estradörer och entreprenörer, predikanter och föreningsmänniskor, definitivt. Och allt det där kan ju vara bra. Men intellektuella? De som håller sällskap med döda poeter? Jag kom att erfara en slags tilltagande hemlöshet.
Jag berättade den här historien för några månader sedan när NOD-redaktionen samlade en grupp människor hemma hos redaktör Mellergård i Adelövs gamla prästgård för att spåna och spana om samtiden och framtiden. Uppgiften var att förklara varför jag engagerar mig i en kulturtidskrift som NOD, en tidskrift som ju egentligen inte borde kunna fungera. Lika lite som en humla borde kunna flyga. Men flyger gör de ändå, både humlan och tidskriften!
Jag fick gå tillbaka till källarrummet i stadsbiblioteket för att förklara saken – också för mig själv.
Om jag ville vara både troende och intellektuell blev det nödvändigt att utforska vad jag med ett latinskt uttryck kallar intellectus fidei, nämligen en reflekterad förståelse av tron och av allt det som tron kastar ljus över – historien och samtiden, konsten och kunskapen, livet tillsammans, liksom meningen med mitt eget enda liv. Men var ägnar man sig åt sådant? Det finns trots allt inte så gott om platser där trons liv och den intellektuella glöden är självklart förbundna. Åtminstone inte i ett land som Sverige, vars främsta bidrag till världshistorien tycks vara en välfungerande byråkrati.
Men NOD är en sådan plats!
Jag engagerar mig i NOD för att jag tror att det spelar roll att det finns sådana platser. För kyrkan, för det allt mer mångkulturella samhället, för människor som söker en plats där de inte behöver låtsas att tillvaron är enkel att förstå sig på eller att ”barnatro” skulle vara något så urbota dumt som att sluta ställa frågor, nyfikna, kritiska, nodologiska frågor. Ibland säger jag till och med att det spelar mindre roll vad NOD skriver om. Det viktiga är att tidskriften finns, att det finns sådana människor som skribenterna i NOD, att det finns sådana sammanhang som de som formerar sig kring tidskriften.
I tidigare nummer har visionen ibland karaktäriserats så här: ”Namnet NOD rymmer många betydelser. NOD var det land ‘öster om Eden’ dit den rotlöse Kain flydde, men är också ett begrepp för särskilt viktiga punkter i nätverkssamhället. Ett fiollocks särskilda resonanspunkter kallas ‘noder’. ‘Nöd’ och ‘nåd’ ligger nära. Dessutom är nod beteckningen för den del av nattvardsbägaren som prästen greppar om.” Det är vackert. Det är rikt.
» Tro som försöker förstå «
Men det finns också en klassisk fras om vad teologi är som passar in på NOD:s ambition: fides quaerens intellectum – tro som söker att förstå. Låt mig försöka förklara vad det mer konkret betyder.
Fides: Vad är tro egentligen? Det är definitivt inget vi själva äger och definierar, något att sätta på paragraf. Augustinus har rätt när han säger: ”om du förstår det är det inte Gud”. Gud förblir ett mysterium även för den som tror – kanske till och med ett större mysterium. Men i detta ligger en paradoxal frihet. Vi behöver inte låtsas att vi förstår allt, men vi behöver inte heller be om ursäkt för det vi faktiskt tror, det som vi tar emot i den tro som räcks oss som en gåva.
NOD:s speciella etos som en kulturtidskrift som försöker förstå världen utifrån trons horisont har alltid varit en generös ortodoxi. Den trivs i det postliberala eller det postsekulära samhället, där trons frågor och perspektiv inte längre reflexmässigt måste fösas under mattan för att man ska få någon sorts sekulär-neutral biljett till det offentliga samtalet. Dess hållning skulle kunna beskrivas som mindre apologetisk och mer dialogisk. Och när den också välkomnar det försiktigt trevande eller nyförälskade gör den det utifrån en trygg identitet mitt i den kristna berättelsen.
Intellectus: När vi närmar oss världen, samhället med denna tro, vad ser vi då? Vilken typ av förståelse blir möjlig? För NOD har det att göra med hur tron levs, hur den tar konkret gestalt i människors liv, i kyrkor, i samhället. Här finns också ett kanske ovanligt stort utrymme för den akademiska debatten. Inte för att krångla till det utan för att tillgängliggöra, att ge redskap för ett fördjupat samtal. Vi tror nämligen att kyrka, samhälle och akademi mår bättre när det finns platser där samtal kontinuerligt kan pågå. I detta ligger också en vilja att motverka den förlamande polarisering som breder ut sig i vår tid. Det går utmärkt att tro att äkta dialog har en reell överbryggande kraft, utan att naivt anta att vi alltid kan prata oss till samförstånd. För det finns också utrymme för skarp kritik, för ställningstagande och protest – hur skulle det kunna vara annorlunda i en värld som vår?
Quaerens: Går det att säga något mer om hur det sökande går till som tar oss från tro till en djupare förståelse? Mycket av arbetet i NOD:s redaktionsgrupp handlar i själva verket om hur en sådan djupare förståelse utifrån vårt speciella perspektiv ser ut. Vi talar då gärna om det nodologiska, om att ”vrida perspektivet ytterligare ett kvarts varv”. Vi gör det tillsammans och inte sällan tycker vi oss få syn på något väsentligt, något angeläget, och det är förstås det som dyker upp i tidskriftens spalter.
Det är de sociala sammanhang och praktiker vi ingår i som människor som ger oss förståelsens verktyg, eller glasögonen genom vilka vi ser, om man så vill. Vänskapen och det intellektuella utbytet är därför oskiljaktiga. Det är bara tillsammans med vänner vi lär oss att älska, att tro, söka och förstå. Det är nodologiskt!
Eller som jag uttryckte det där på prästgården i Adelöv när jag försökte förklara för mig själv och andra hur det kom sig att jag blev en kristen intellektuell, med ord lånade från Augustinus Bekännelser: ”Min tyngd är min kärlek. Varhelst jag blir buren, blir jag buren av min kärlek.” Det sammanfattar kanske NOD:s uppgift så väl som något: Att hjälpa oss att se vad som är värt att älska, så att vi lägger på oss vikt på rätt ställen. Då behöver man inte heller vara så rädd för att gå vilse, eller att förirra sig ner i stadsbibliotekens katakomber. Kärlekens vikt stakar alltid ut riktningen.
Not
Nodologi = bet. lära om noder, knutpunkter och relationella samband (fr. grekiskans nodos, knut, sammanbindning, punkt). Nodologisk, adj. – som rör nodologi eller nodologiskt synsätt. Nodolog, subst. – person som studerar eller tillämpar nodologi. I vidare mening kan termen användas inom teologi, filosofi, konst- och samhällsvetenskap för att beskriva hur relationella strukturer snarare än isolerade entiteter skapar mening och sammanhang.
