August Lindberg ser något vilset, skevt och närmast krigiskt i vårt sätt att behandla skogen. Han undrar om den dubbla betydelsen hos ordet ”dyrka” – att både bruka och vörda – kan peka mot ett annat förhållningssätt.
JAG MINNS TYDLIGT FÖRSTA GÅNGEN jag på allvar såg ett kalhygge. Självklart hade jag sett otaliga kalhyggen tidigare, de finns ju lite överallt i vårt avlånga land, men utan att egentligen ta in vad jag såg. Hyggena hade bara varit där, en naturlig del av sceneriet, inte så mycket mer. Men denna gång var det annorlunda
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
