Andlighet på gott och ont

Kan man kritisera en alternativ andlighet som drivs av både ädla avsikter och gränslös generositet? Lars Johansson tecknar bilden av dess såväl ljusa som mörka sidor.

Den alternativa andligheten drivs av en stark längtan efter ljus och frid. Mässor med namn som Peace in Mind och Inre Harmoni har lockat mängder av besökare genom åren. Den gränslösa kärleken beskrivs också som det verkliga botemedlet i en värld av konflikter och konkurrens. Namnet på den senast återkommande mässan i Stockholm, Harmoni Expo, är talande. Människor söker ökad harmoni och livskvalitet, och serveras ett stort utbud av hjälpmedel. Det finns också en stor tolerans när det gäller valet av alternativ. Var och en ska finna sin väg, och bli salig på sin fason, sina tankar och tekniker.

Är det överhuvudtaget möjligt att kritisera en spiritualitet som drivs av så ädla avsikter och gränslös generositet?

Grundmönstret för den här andligheten etablerade sig i Sverige under 1980- och 1990-talen, men då under namnet New Age. Sedan den första entusiasmen lagt sig växte det fram mera eftertänksamma och självprövande hållningar, inte minst under senare delen av 1990-talet. Den amerikanska tidningen New Age Journal presenterade exempelvis en lång lista på självkritiska punkter i en artikel 1997. Ett år senare menade Tomas Frankell – en då tongivande profil inom det alternativa sökandet i Sverige – att New Age var moget för självrannsakan. Samtidigt har allt färre velat ställa sig bakom färdiga beteckningar som New Age. De flesta föredrar att vara privatspanare i det andliga landskapet, utan att representera något utom sig själva.

Helen Goodwin, Red earth –  Blue Pigment – Red Thread
Helen Goodwin, Red earth – Blue Pigment – Red Thread

Genom åren har medierna inte alltid varit vänligt sinnade mot den här typen av spiritualitet, vilket kan ha bidragit till att begreppet New Age kommit att förknippas med flum och diverse dåliga associationer. Det senaste exemplet på kritisk granskning är programmet Kalla fakta i januari i år. Somliga av de mest smärtsamma inslagen i programmet, som underförstådda uppmaningar till självmord, kan kopplas till idéer som känns igen från senare delen av 1990-talet. Tankar om att ett växande antal människor är på väg att nå högre energifrekvenser var då en stekhet trend. Teorin om en ”uppstigning” innebar att allt fler individer kommer att lämna sina begränsningar i tid och rum och stiga upp till högre dimensioner. En storsäljande roman som Den nionde insikten (1995) var det tydligaste uttrycket för den här inriktningen. Men många fler böcker, somliga klart extrema, drev samma linje.

Även om New Age-skyltarna plockats ned verkar många av idéerna ha starkare ställning än någonsin, och sökandet efter ljus och frid fortsätter att ha oroväckande sidor. Den alternativa andligheten är fortsatt en blandning av både gott och ont, där de mörkare sidorna kan bero på inbyggda spänningar som blir tydligare ju mer människor ger sig hän.

En (över-)förtrollad värld

New Age växer fram med visioner om en helhetssyn som vill vara ett alternativ till det moderna samhällets brister och begränsningar. Man bjuder motstånd mot den mekanistiska världsbilden och den filosofiska materialismen. Som kontrast mot modernitetens slutna världsbild ställs en öppen världsbild, där tillvarons andliga dimensioner tas på allvar, där under och mirakler är möjliga. Ambitionen är spännande och positiv. Ansatsen har också utmanat en kyrka som kämpat mot den moderna mentaliteten och språket, men samtidigt kanske färgats av sin fiende. Sökare har undrat om kyrkan har en världsbild med utrymme för verkliga mirakler, inte bara i dess poetiska mening.

Inledningsvis kan de flesta sökare få positiva erfarenheter av ljus, glädje och livgivande energi, en känsla av att allt är möjligt. Men så småningom kan följderna av att ständigt ta hänsyn till alla möjliga väsen och energier visa sig. Jag har mött många människor som berättat om besvären med att parera och balansera olika former av krafter med hjälp av såväl föremål som praktiker, som exempelvis skyddsamuletter, kristaller, olikfärgade oljor som ska harmoniera energinivåer i ens energicentra (chakras), med mera. Över tid är det inte ovanligt att människor får bekymmer rörande den egna förmågan att leva i samklang med de ljusa energierna, och frågor om man är tillräckligt skyddad mot olika slags negativa krafter. Kalla fakta-programmet exemplifierade detta med personliga berättelser om kampen för att nå de högre energinivåerna, om sökandet efter skydd mot mörka energier och om rädslan för att stjäla ljus och energi från andra människor.

Många som gjort upplevelser av det här slaget och sedan upptäckt kristen tro kan berätta om en överraskande frihet från rädslor och krafter, och erfarenheter av att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, varken krafter i höjden eller djupet (Rom 8:39).

En subjektivistisk kunskapssyn

Ett positivt inslag i den tidiga, mera intellektuella New Age-andligheten, var en välformulerad kritik av den sedan länge dominerande ensidiga västerländska förnuftstron. Människan är inte bara en rationell maskin och förnuftet är inte vår enda väg till kunskap. Men reaktionerna mot rationaliteten har gått mycket långt inom den alternativa andligheten, där kunskap främst mottas via intuitiva erfarenheter. Förnuft, läror, nedtecknade uppenbarelser eller andra yttre auktoriteter är snarast hinder för den som vill nå verklig kunskap. Sanningen kommer inifrån. Hyllandet av intuitiva insikter kan ofta slå över i total subjektivism, där allt som känns sant gäller som sanning.

Jag har personligen haft otaliga samtal med individer som hänvisar till känslan som ett omedelbart bevis, också i viktiga, rent faktiska frågor. Oftast visar sig då en paradox: Trots betoningen av den egna inre kunskapen förlitar sig många inom den alternativa andligheten ändå i praktiken på yttre auktoriteter som medier, andliga guider och nedtecknade mediala uppenbarelser. Den kanske största paradoxen är Mirakelkursen, en bok med budskap som sägs vara kanaliserade från Jesus. Texten hyllar intuitiv kunskap, kritiserar läror och teologier, samtidigt som den blir till en teologisk lärobok som talar om hur världen fungerar. Här kan samtal om vilka auktoriteter vi utgår ifrån, och vilka av dem som är mest trovärdiga, bli spännande.

En förandligad människosyn

Den alternativa andlighetens bild av människan som mer än materia står i positiv kontrast till de moderna modeller som fokuserat på det fysiska och som ofta skapat en dualism mellan det andliga och det materiella. Man söker en helhetssyn som vill förena människans kroppsliga och icke-kroppsliga aspekter. Även om somliga grenar inom denna andlighet, inte minst nypaganismen, fortsätter att driva den linjen, så skapas inte sällan spänningar som kan bli paradoxala. För många inleds den andliga resan med kroppsbaserade terapier. Men över tid kan de som verkligen vill växa upptäcka att utveckling förutsätter samklang med högre och mera andliga energinivåer. I förlängningen kan detta inte sällan leda till en lägre värdering av allt som har med kroppen att göra. Personer som velat sträva efter att finkalibrera sina energier kan berätta om en växande rädsla för fysiska saker, föremål och människor som sänker energifrekvenserna. Man hamnar då i en starkt försvagad holism, en närmast förandligad människosyn.

Återigen kan många överraskas av mötet med en kristen tro som handlar om att Gud i inkarnationen blir människa fullt ut. Man upptäcker en frisk kontrast i den bibliska helhetssyn som integrerar kropp, själ och ande, och i betoningen – exempelvis hos kyrkofadern Irenéus – att evangeliet handlar om en frälsning för det skapade, inte från det skapade.

En lösning på människans problem?

På alternativandlighetens pluskonto ligger också tankar om att personlig förändring är en förutsättning för gemensamma förändringar i samhället, liksom att helandet av människan handlar om att kämpa mot egots söndrande krafter och nå bortom fragmenteringen i tillvaron. Materiellt välstånd garanterar förstås inte heller lycka. Människans problem är i grund och botten av andlig art. Vi behöver en ny relation till den yttersta verkligheten i universum.

Kontakten med alltings ursprung etableras via en resa inåt, till den inre gudomliga kärna som varje människa antas ha. Sökandet efter det sanna självet är en resa som kan ta mycket lång tid och leda till självupptagenhet. Avigsidorna med det ändlösa utforskandet av det egna självet och dess utveckling upptar exempelvis två av punkterna på den kritiska listan i New Age Journal.

En ytterligare aspekt är att resan inåt också kan bli en resa nedåt, ett möte med mörkret som aldrig verkar ta slut. Inom den alternativa andligheten kan man ofta betona hur viktigt det är att våga möta mörkret, att det är en nödvändig del av utvecklingen, vilket kan vara sant. Men detta behöver balanseras av insikter om att vi inte behöver bära allt mörker själva, att det finns goda nyheter som berättar att någon redan burit allt mörker.

Den yttersta lösningen på splittringen och människans problem är att nå samklang med den gudomliga opersonliga energi som representerar enheten i universum. På vägen dit måste individer göra sig fria från synsätt som är förknippade med lägre medvetandeplan och nå full kontakt med sina högre och gudomliga jag. Då suddas alla gränser ut och man blir ett med allt och alla. Individen är inte längre ett personligt jag, ingen ”somebody” utan en ”nobody”, som det står i en handbok för högre medvetande. Många har berättat om att denna avpersonalisering kan innebära en del svåra erfarenheter.

En kritisk fråga, som förstås påverkats av min egen kristna grundsyn, är om lösningen på människans problem är en upplösning av människan. Enligt kristen tradition är den slutliga lösningen på människans problem inte att upplösas i det opersonliga utan att upprättas till gemenskap med en personlig Gud. Kan det vara så att människor ytterst sett inte längtar efter en relation till Något, utan till Någon?

En överkompetent människa

Den alternativa andligheten betonar att människan inte är ett offer för yttre omständigheter utan har unika möjligheter att påverka sin situation. I utgångsläget vill man gärna instämma i en sådan syn. Men människans myndighet och mandat blir oerhört omfattande. I grund och botten har människan en gudomlig identitet, och därmed samma skapande kraft som Gud, ett slags allmakt och förmåga att förändra varje omständighet i tillvaron. Allt beror på hur vi tänker, om oss själva och om världen. Men den människa som får all makt får samtidigt allt ansvar. Och de nya befogenheterna kan bli en börda som bara de starka kan bära. När människan får full frihet att förändra allt blir hon också bunden av sin nya makt. Om varje ord och tanke är skapande måste vi ständigt vara på vår vakt så att inget negativt inträffar. Det är inte så bekvämt att vara gud som man först kan tro.

» Det är inte så bekvämt att vara gud som man först kan tro «

När föreställningarna om det egna ansvaret kombineras med tankar om karma och reinkarnation kan det leda till en syn på orättvisor och mänskligt lidande som är cynisk och distanserad. Jag har personligen hört individer säga att Förintelsen, Estoniakatastrofen och olika former av övergrepp är en följd av energier som människor själva dragit på sig. Sådana resonemang förekom också i Kalla fakta-programmet, där individer som inte klarar av att nå den eftertraktade femte energidimensionen (5D) sägs behöva en omstart – det vill säga begå självmord. Vi ges råd om att inte ingripa då människor vill ta livet av sig, för alla har sin livsväg enligt karmalagen. En känd andlig vägledare i branschen påstår också att Börje Salmings ALS-sjukdom kan bero på att han tog vaccin mot Covid-19. En stark övervärdering av individens ansvarighet kan alltså leda vidare till en sådan iskall logik om sådd och skörd.

Det finns en frihet i begränsningen, i nåden att inte vara Gud. I den kristna berättelsen lever människan i en väv av relationer och är därmed också begränsad av både Gud och sin nästa. Och frihetens djupaste hemlighet visar sig i mötet med den Andre, i beroendet. En frihet av det slaget är också nåden att Kristus burit människornas bördor en gång för alla, att den enskilde inte behöver bära dem själv, liv efter liv.

Nåden och förlåtelsen är goda nyheter för en andlighet där det kan sättas poäng på allt. Kanske det inte är så förvånande att många inom den nya andligheten som söker efter ljus och frid nu går vidare till kristen tro, såväl i Sverige som i andra delar av världen.

Lars Johansson
Lärare på Akademi för ledarskap och teologi och Örebro universitet