I höstas utkom en av landets mest uppskattade litteraturkritiker, den flera gånger Augustprisnominerade författaren Kristoffer Leandoer, med mycket läsvärda Det är läsaren som skriver boken. Titeln säger precis vad hans bok handlar om: ”Nästan all läsning är tendentiös i den meningen att man läser fram sin egen bok utifrån de frågor och föreställningar man bär med sig… Inget är svårare än att läsa innantill, vi lägger alltid till något från egen fatabur, vi drar ifrån något, och så måste det vara: vare sig man vill eller inte skapar läsaren om det skrivna till sin egen unika upplevelse.” Med andra ord finns varje bok i närmast oräkneliga versioner.
Men samtidigt skriver boken läsaren. Eller med andra ord: Läsaren inte bara påverkar texten, utan påverkas också av den. Leandoer menar att utgångspunkten för all läsning är att läsaren låter sig granskas av texten, och då blir texter en sorts skapelseakter som gör saker verkliga. Han exemplifierar med Bibeln, och andra heliga skrifter: ”Alla sätt att förstå och tolka text har uppstått genom läsning av heliga texter…[och] all litteraturanalys, all textkritik och textförståelse, alla försök att förklara vad det är man läst har sina rötter i försöken att förstå Guds ord. Hur Guds ord skriver oss.”
Men Leandoer påpekar också att det kan vara livsfarligt att läsa – inte minst heliga skrifter – om man inte förstår textens sanningsanspråk. Det gäller att veta på vilken nivå man ska möta en text: ”Livet och litteraturen arbetar bägge med sanning, men sanningen fungerar olika i dessa sammanhang.” Han exemplifierar detta med den afrikanske pastorn Francisco Barajah som i samband med fastetiden 2023 avled på grund av organkollaps, efter tjugofem dagar utan mat eller vatten, i en ambition att i Kristi efterföljd upprepa den 40-dagars fasta som evangelierna berättar att Jesus genomförde i öknen.
Det här NOD-numret handlar om Bibel och bibelläsning, och om hur vi kan förhålla oss till denna oerhörda bok – eller kanske snarare samling av böcker. Som bibelläsare och kristen är det inte svårt att känna igen sig i det som Kristoffer Leandoer egentligen skriver om läsande i allmänhet. Det är svårt att förneka att Bibeln i hög har skrivits av sina läsare – med ibland fruktansvärda konsekvenser. Men Bibeln har också skrivit otaliga läsare, som där hämtat mod och styrka att stå emot orättfärdighet och orättvisor – och fått ögonen öppnade för en mycket större verklighet än den omedelbart tillgängliga.
Och visst kan Bibeln i en mening vara ”livsfarlig”. Men inte nödvändigtvis på ett destruktivt sätt. De flesta skribenter i detta nummer skulle nog snarare välja ordet ”livsförvandlande” för vad Bibeln kan åstadkomma – genom att på ett konstruktivt sätt ifrågasätta och utmana, och samtidigt vara ett levande Ord och en källa till liv.
