JAG GÖR IBLAND EN ÖVNING med mina klienter i terapi, som handlar om att ta ut en riktning. Jag ber dem skriva om vad de längtar efter. Hur skulle du vilja leva? Det är inte för att affirmera något, inte ens för att sätta upp mål. Däremot för att staka ut en riktning och våga undersöka vad som verkar betydelsefullt. Det är påfallande vanligt att människor trots nogsamma instruktioner bara beskriver det som de inte vill, eller det som redan är. De skriver som om de vore bundna vid marken. De riskerar inte att gå vilse, men att fastna. För det kommer ändå inte att gå.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
