I sin bok Reckoning with Power reflekterar David Fitch över relationen mellan ”makt över” och ”makt med” och hur kyrkan gång på gång förvanskar evangeliet genom att alliera sig med den världsliga makten.
DAVID FITCH ÄR PROFESSOR i ”evangelikal teologi” och kombinerar detta med att vara pastor i en mångkulturell församling i en av Chicagos förorter. I ett samtal med NOD – som kan avlyssnas i sin helhet på vår hemsida – berättar han att det inte alls var detta han som tvivlande pastorsson hade planerat. Men medan han tjänade pengar i finansvärlden – och blev chockerad över den rena ondska han mötte där – blev han ”på något sätt frälst på nytt” och började studera teologi. Detta ledde till att han engagerade sig i flera församlingsplanteringar, och att han skrev boken The Great Giveaway (Baker Books, 2005)[1] som handlar om det evangelikala misslyckandet att leva som en missionell kyrka i USA. Detta ledde i sin tur till att han ”lite överraskande” tackade ja till en inbjudan att undervisa på den över hundra år gamla evangelikalt präglade Northern Seminary i Chicago.
Anledningen till att vi möts är Davids uppmärksammade och mycket läsvärda bok Reckoning with Power (Cambridge University Press, 2024), som på mindre än 200 sidor lyckas att träffsäkert diskutera ett antal centrala frågor om kyrkans förhållande till Makten.
David betonar vikten av att förstå hur vi påverkas av Makten och att det sällan sker genom direkt tvång, utan genom system, ideologier, berättelser, offentlig påverkan. Utan en mer komplex förståelse av makt vet man inte vad man deltar i – och inte vad det gör med människor. David beskriver hur Foucault, Butler, Žižek med flera har präglat hur han tänker om förhållandet mellan makt, kultur och ideologi.
– Folk frågar: ”Hur kan någon tro på Trump? Hur kan en kristen rösta på honom?”, säger David. Du kan inte svara på det utan verktygen från de här och många fler tänkare. Det var därför inledningen av boken tog så lång tid att skriva – jag behövde destillera tunga teorier till något som hjälper människor som inte lagt sju år på en doktorandkurs i filosofi att förstå.
MEN BOKEN ÄR INGET TRÖTTSAMT KRISTET försök till omskrivning av postmoderna, postkoloniala eller feministiska teorier. Jag uppfattar den som ett genuint eget bidrag, utifrån en tydlig kristen bakgrund som i brist på bättre kan kallas ”klassisk”. Bokens huvudtanke är att det finns två helt olika slags makt: ”Makt över” (det vill säga världslig makt), respektive ”Makt med” (som likställs med Guds makt). Dessa två står i radikal motsatsställning till varandra, och genom hela boken återkommer David till att kyrkan gång på gång – kanske till och med som regel – hamnar på fel sida om Makten. Detta händer när kyrkan, ofta med initialt goda intentioner, sträcker sig efter ”Makt över”, det vill säga världslig makt. Den frestelsen har funnits i kyrkan redan från början, men blev särskilt tydlig med kejsar Konstantin, och det som sedan följde.
Att tala om ”Guds makt” kan för många låta så abstrakt eller så ”andligt” att det blir en tom fras. Vad menar David egentligen när han använder detta, eller uttrycket ”Makt med”?
» Vi tror inte längre
att Gud faktiskt är
verksam i världen «
– I vår tid är det här något helt avgörande, svarar David. Flera tänkare – från Max Weber till Charles Taylor – har hjälpt oss se att vi lever i en avförtrollad värld. Vi tror inte längre att Gud faktiskt är verksam i världen, i våra relationer, i allt som sker. Så när jag talar om Guds makt har vi ofta ingen kategori för det, särskilt i väst och i den amerikanska kyrkan. Vi är så vana att göra allt på världens sätt: hur vi organiserar kyrkan, leder, till och med predikar och försöker övertyga. Det styrs av världsliga logiker. Vi släpper inte in Gud.
– Min bok är ett rop på att göra plats igen, fortsätter han. Guds makt kommer aldrig ”ovanifrån”. Gud tränger sig inte på. Han verkar, men vi saknar ofta fantasin att se det. Guds makt, genom Anden, är relationell. Den kommer för att vara med oss, verka mellan oss, i oss och genom oss. Men vi behöver bereda rum och urskilja honom.
– Det första pastorer och ledare – ja, kristna överlag – behöver lära sig är att kliva ur överordningens hållning, där man förlitar sig på sin personlighet, samhällsposition eller plats i organisationen. I stället behöver man träda in i en relationell hållning, och där urskilja vad Gud gör här. Bedja ”Herre, var närvarande”, och sedan, tillsammans med andra kristna, urskilja och samverka. Först underordna oss Gud, sedan urskilja, sedan delta. Det är en helt annan ingång till makt.
BOKEN KAN UPPLEVAS NEDSLÅENDE när den gång på gång påminner om hur kyrkan och specifika ledare ständigt misslyckas med att hålla isär dessa två makter. David är också mycket tydlig i beskrivningen av hur dagens amerikanska kyrka befinner sig på fel sida av makten, och hur det är kopplat till hur kristna i Guds namn förespråkar och använder världslig makt för att tvinga fram en kristen kultur. Det innebär att kyrkan förvanskar evangeliet, på ett sätt som i praktiken fjärmar människor från Gud och Guds avsikt med mänskligheten.
– Jag skulle säga: om du blir nedslagen, tänk på hur Gud måste känna sig, kontrar David. Ja, det är tungt att se allt som sker, särskilt i USA. Vi ser en våg av övergrepp – andliga och andra – från pastorer och ledare, där utgångspunkten är ”jag gör detta för Gud – och därför får jag inte ifrågasättas”. Snart tror man på sin egen myt och egot sväller – det blir nästan demoniskt. Så ja, det kan vara nedslående att vara människa. Men vi har fortfarande Gud!
En nyckelfråga är förstås: Varför händer det här? Varför hamnar kyrkan så ofta på fel sida av makten?
– En anledning är att vi är fallna människor, svarar David. Vi är brutna. Vi vänder oss ständigt till oss själva. Det började i Edens trädgård. Vi var i Guds närvaro – och ändå frestades vi att ta kontroll, bli domare över gott och ont. Vi vill vara som Gud. Det är vår ständiga drift. Jag känner den i mig, efter många år som kristen.
– En annan anledning är att vår Gud är tålmodig och mild, fortsätter han. Gud vill inte tvångslojalitet. Den här dynamiken mellan vår fallenhet och Guds tålamod gör att vi ständigt trevar och går vilse.
BOKEN KOM UT ÅRET INNAN TRUMPS oväntade ”comeback”, men David menar att han inte skulle skrivit en särskilt annorlunda bok idag, även om han medger att Trumps andra mandatperiod och hans sätt att agera har piskat upp en kris. Men han vill undvika att fastna i rikspolitiken och den alltmer antagonistiska och växande klyftan mellan vänster och höger.
– Många kyrkor är fortfarande låsta i att vara anti-Trump kyrkor eller MAGA-kyrkor. Samtidigt ser jag många pastorer och församlingar säga: ”Vi är trötta på det här. Vi vill något annat.” Särskilt bland yngre finns en trötthet och längtan efter alternativ. Och då handlar det om att Jesus inte bara är en princip som vi applicerar, utan en närvaro och reellt förvandlande makt. Ger vi honom och hans rike utrymme kan något annat ske än ännu en skrikmatch.
– Poängen är: Gör Jesus till Herre i praktiken, fortsätter David. Samla er i motstånd, utan att spela på världens villkor.
DET FINNS ETT FINT DRAG i boken, genuint ekumeniskt, där David verkar älska och respektera kyrkan också med dess stora brister. Han skriver ofta om ett ”vi”, som tycks inbegripa även kristna han inte alls håller med, där han identifierar sig och djupt känner med kyrkans misslyckanden.
– Jag hade en arg fas för 20 år sedan, när jag skrev The Great Giveaway, berättar David. Jag var arg på megakyrkorna och hur de gjort människor till konsumenter, och beklagade hur kyrkan gett upp sitt kall att vara Guds folk. Nu tror jag att tiden kräver att vi samlas. Hamnar vi i gräl, i ”vi–dom”, i etiketter och hårda ord som inte tjänar Guds syfte – då kommer vi ingen vart. Jag tror Gud söker några trogna som börjar något nytt i varje stad, by, kvarter, land. Ska vi följa Jesus och låta honom verka? Det är hoppet. Just nu står USA på randen till katastrof. Vår enda väg är Jesus.
Jag frågar om David ser några tecken på att det han hoppas på faktiskt händer.
– Jag skulle kunna rada upp alla negativa siffror, svarar han. Hur nästan alla under 35 som vuxit upp i kyrkan nu inte vill ha med kyrkan att göra, särskilt inte den evangelikala delen. Men mellan raderna ser vi glimtar: små grupper som samlas för att leva troget i Jesu närvaro. Ibland ser det ut som ”kyrka”, ibland inte – och det är okej. Statistik och rubriker är mörka, och det är lätt att sugas in. För alla som är trötta på det vill jag säga: det finns ett alternativ – Jesu Kristi kyrka. Hittar du ingen församling som lever så här, samla 10–15 personer i ditt hem: ät tillsammans, lär känna varandra, läs en text och urskilj vad Gud gör, be för varandra och ert grannskap – och se vad Gud gör i och genom era liv. Det är det val vi har i USA just nu.
Not
1. Bokens fullständiga titel beskriver innehållet: The Great Giveaway: Reclaiming the Mission of the Church from Big Business, Parachurch Organizations, Psychotherapy, Consumer Capitalism, and Other Modern Maladies.
