I en kultur som jagar prestation och ständig förändring påminner Marilynne Robinson om att meningen ibland ligger gömd i det trofasta, långsamma och till synes obetydliga. Åsa Molin har läst om romanen Gilead.
REDAN NÄR MARILYNNE ROBINSON satte sig ner för att börja skriva romanen Gilead visste hon att den skulle vara i formen av ett brev. Allt började med en inre bild med skarpa drag. ”Den ursprungliga idén, att skriva boken som ett brev, kom till mig helt oväntat. Jag såg en äldre man sitta vid ett bord och skriva ett brev till ett barn som lekte på golvet bredvid honom. Det var romanens givna utgångspunkt, och den första meningen i boken var också den första meningen jag skrev”, berättar Marilynne.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
