Teologistudenten Jonna Lennels läser Nya testamentets texter där uppmaningar till en vardaglig glädje har sin källa i det stora eskatologiska perspektivet.
DEN NYA FILMATISERINGEN gav mig förra året en anledning att återvända till Ronja Rövardotters förtrollade värld. Till toner av hänryckande flöjter följde jag betaget med i hennes skogsturer, och i en av dessa sekvenser framträder Ronjas bubblande, barnsliga och smittande glädje på ett alldeles särskilt sätt. I mötet med den natur som vittnar om att vintern nu rasat ut, där kylan släpper sitt fängslande grepp och skogens liv tycks återvända, blänker något till i hennes ögon. Ivrigt utbrister hon att ”jag måste skrika ett vårskrik, annars kommer jag spricka!”. Så kommer det glädjens jubel som tycks ha etsat sig fast, inte bara hos mig, utan även i den svenska folksjälen.
