CHERYL BRIDGES JOHNS är fjärde generationens pingstvän, mångårig pastor och församlingsledare, och internationellt respekterad teolog. Hon har besökt Sverige flera gånger och en av hennes böcker finns översatt till svenska. En förmiddag i början på maj möttes vi via Zoom för att samtala om hur det är att vara kristen i dagens USA, om man inte tillhör de som har röstat på Donald Trump.
Cheryl är inte förvånad att många utanför USA har svårt att förstå hur en överväldigande majoritet av väckelsekristna har röstat på Trump tre val i rad. Hon grubblar själv över detta och ser det som uttryck för en vilsenhet som övergått i villfarelse. Hon menar att det delvis kan förstås som en reaktion på snabba jämviktsrubbande kulturella förändringar i det amerikanska samhället – inte minst avseende hbtq- och transgenderfrågor.
– Den rådande uppfattningen är att kyrkans viktigaste uppgift är att slå ner den radikala vänstern. Evangeliets ”goda nyheter om Jesus” handlar nu om att vinna kulturkriget, krossa woke-agendan, och återinföra bibliska värderingar i samhället.
– Det handlar om ett heligt krig, och i Trump har Gud lyft fram en ledare som visserligen inte är perfekt, men som Gud ändå kan använda – precis som han en gång använde hedningen Kyros den store av Persien, för att befria Israels folk från den babyloniska fångenskapen.
– Det är en kamp mellan ljus och mörker som måste vinnas, annars kommer allt att bokstavligen gå åt helvete. Och i den kampen kan fienden vara din granne, dina föräldrar, dina barn, dina syskon – om de inte delar din världsbild.
TRUMPS SÄRSKILDA ANDLIGA RÅDGIVARE Paula White inbjuder regelbundet kristna ledare till Vita huset, där de informeras om den framgångsrika Trump-politiken och videofilmas under bönemöten eller när de provkör Trumps röda Tesla. Det ger förstås en ”ego-boost” och medverkar till en känsla av Guds närvaro i Vita huset – och att USA står i början av en ny väckelseperiod.
– Det är mycket svårt att nå fram till dessa kristna med kritik eller invändningar, när vi ser så helt olika verkligheter. Det jag och andra gråter över ser de som tecken på att Gud verkar och att väckelsen är på väg.
Cheryl menar att en viktig faktor i utvecklingen är att de enda nyheter som många av dessa väckelsekristna tar del av är de mycket ensidiga och ofta hotfulla verklighetsbeskrivningar som förmedlas av olika talkshow-profiler och i nyhetskanaler som Fox News och Newmax. Den begränsade världsbilden förstärks av ett alltmer hierarkiskt och odemokratiskt sätt att se på ledarskap, både i hemmet och i kyrkan, där kvinnor förväntas att underställa sig och lyda sina män.
– Det har utvecklats en hypermaskulinitet bland väckelsekristna, med ett ökande motstånd och nedlåtenhet i relation till det som uppfattas som svagt och feminint. Ett återkommande uttryck är ”toxisk empati”, då man varnar för en alltför stor medkänsla. Omsorg om de fattiga och behövande och för mycket tal om kärlek till nästan betraktas som destruktivt och farligt, om det inte balanseras med en nykter uppfattning om ansvarstagande och behovet att utveckla manlig styrka.
Motståndet mot ”toxisk empati” får konsekvenser för synen på nermontering av biståndsorganet USAID, det urskiljningslösa sättet att utvisa migranter till koncentrationsliknande läger i El Salvador och dödandet av tusentals barn och andra oskyldiga i Gaza. Den förväntade kristna barmhärtigheten och omsorgen om det Jesus kallade ”dessa mina minsta” har helt uteblivit.
CHERYL HAR SJÄLV DRABBATS av den starka polarisering där Bibeln blivit ett vapen i ett kristet kulturkrig, med inslag av demonisering av de som tänker annorlunda. Anklagad av yngre, fundamentalistiskt orienterade, manliga församlingsledare för att vara ”woke” och inte tillräckligt bibeltrogen har hon tvingats bort från det samfund hon varit verksam i under större delen av sitt liv. Hon vill helst slippa prata om den smärtsamma upplevelsen, men berättar att hon tillsammans med många andra, som har en avvikande syn på Trump, känner sig församlingsmässigt allt mer hemlös. Många kyrkor är djupt splittrade, där den avvikande minoriteten väljer tystnad, om de trots allt väljer att finnas kvar i sin församling. Andra väljer att lämna – särskilt yngre kvinnor.
– Men det finns olika sätt som vi ”hemlösa” hittar varandra. Vi möts i samtal i smågrupper i hem eller på caféer och i bönemöten på Zoom. Jag blir ofta uppringd av personer som vill samtala, bedja och få tröst. Vi kan inte längre luta oss tillbaka mot ett allmänt kristet ethos som stöder det vi uppfattar som nytestamentlig kristen tro, utan får påminna varandra om den ständiga kallelsen att skapa motkulturella utposter till Guds rike.
– Det som nu händer har på ett smärtsamt sätt tydliggjort skillnaden mellan att vara kristen och att vara amerikan. Det har också fått mig att fundera på om jag varit en alltför sekulär person, i tron att allt hela tiden ska utvecklas till det bättre i ett demokratiskt samhälle jag tagit för givet.
CHERYL KÄNNER ATT HON HAR ETT ANSVAR som teolog att försöka ge människor redskap att förstå och hantera den situation som amerikansk kristenhet befinner sig i. Hon berättar att hon läser, lyssnar och har mängder av anteckningar. Men just nu befinner hon sig i vad hon beskriver som ”en tid av träda”, den tid som jorden behöver för att återhämta sig.
– Jag vet ännu inte var och hur jag ska tala och skriva om det här. Motreaktionen är extrem och brutal. Det har jag upplevt. Jag vill inte vara feg – men jag behöver vara försiktig och klok, och lägga ner mödan där det finns möjlighet att det ska bära frukt.
– Jag tror att det kommer en tid av lite lidande och ånger när vi ser följderna av Trumps olika beslut. Och en del av mig vill säga: ”Titta vad ni har gjort mot det här landet. Jag sa ju att ni hade fel!” Men det fungerar inte. Det som kommer att behövas är något annat. Något som handlar om nåd och konkret hjälp att komma vidare.
