TVÅ METER ANTON MATTSSON – med tatueringar som sträcker sig upp över halsen och den tjocka hårflätan slingrande ner mot magen – kommer emot mig. Det öppna och nyfikna leendet är avväpnande. Han är undrande över NOD-tidningen, som han inte tidigare kände till och nu tillfrågats om han vill ställa ut i.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
