Välkomna till apokalypsen, mina damer och herrar!
Jo det stämmer. Vi har lånat rubriken från Tadeusz Borowskis oerhörda novellsamling där han speglar sina upplevelser från Auschwitz. Boken är en påminnelse om mänsklig ondska och dårskap och om en av många perioder då många tyckt sig se tidens slut närma sig med stormsteg. Men indirekt påminner boken också om att många av de som upplevde Stalingrad och Hiroshima fick se både barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa upp.
Det här numret är det första i ett nytt kapitel i NODs snart 20-åriga historia. Föreningen NODs vänner tar över ansvaret, och det kommer att märkas. Vi återkopplar till ursprungliga NOD (som flera av oss var med att starta och driva) bland annat genom att åter lyfta fram konsten. Men vi bygger också vidare med nya idéer, inklusive återkommande artiklar om naturvetenskap och tro, och en avdelning med presentation av svenska teologer (delvis i podd-form). Vi kombinerar också den tryckta tidningen med en mer aktiv hemsida, med extramaterial, lyssningsbara artiklar och förhoppning om mer aktiv läsarkontakt. Med mera.
Det kan tyckas märkligt att vid en sådan nystart välja ”det apokalyptiska rummet” som tema. Men det är där vi åter befinner oss och det är den verkligheten vi tillsammans behöver hantera.
Borowski överlevde Auschwitz, men han orkade inte leva vidare när han såg sina socialistiska drömmar krossas i efterkrigstidens Polen. Vi som jobbar med NOD har en annan fästpunkt, som vi delar med ”en sky av vittnen” genom historien. Vi vill göra en tidning som utan illusioner påminner om
den fästpunkten och i bästa fall gör det möjligt för några fler att upptäcka den.
Med förhoppning om god och utvecklande läsning. I detta och kommande nummer.
