I ett samtal med Elisabeth Sandlund betonar Frälsningsarméns Kjell Karlsten vikten av att väcka hopp och möta existentiella behov hos gängkriminella och andra som förlorat alla drömmar.
”ELISABETH, VI HAR INTE LÄNGRE NÅGRA DRÖMMAR.” De unga bröderna, två av dem som vi klistrat etiketten ensamkommande flyktingbarn på, ser allvarligt på mig. Den ena har hunnit ta studenten, den andre går fortfarande i gymnasiet. Vi har samtalat någon timme, jag har berättat om vår kyrkas historia, vad som utmärker vår gemenskap, vad det innebär att bli medlem i vår EFS-förening. Och vad det definitivt inte innebär – en garanti för permanent uppehållstillstånd.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
