Grundbetydelsen i antikens ord för dygd handlar om manlig tapperhet, mod och självkontroll – nära kopplat till heder. Ylva Eggehorn skriver om hur den unga kyrkan talade om dygder utifrån ett annat perspektiv.
Nod gör ett nummer om dygder och ber mig medverka. Jag tackar ja trots betänkligheter. Ser i ögonvrån en ny form av pietism sprida sig, både sekulärt och i fromma kretsar. ”Ta inte i det där.” ”Ät inte det där.” ”Ha inte med de där människorna att göra.” ”Skärp dig. Du kan om du vill.”
Ja, det är bra och det räcker långt. Gott och ont är fortfarande gångbara kategorier, det är nyttigt och viktigt att tänka på hur man lever sitt liv, att träna sin karaktär, förbättra sig. Det är på sin plats men räddar oss inte från självupptagenhet, ångest för att inte duga, för att bli utanför.
