SKRÄCKSLAGEN tittade jag ut mot den långa källarkorridoren, till hälften upplyst av blinkande lysrör, till hälften becksvart. Jag lyssnade efter släpande fotsteg, klickandet av klor mot stengolvet, eller oväntade andetag från monstren som väntade på att jag skulle vända ryggen till. Min mamma hade bett mig ta upp bröd ur frysen som nu stod bakom mig och jag sköt upp ögonblicket då jag var tvungen att vända mig om så länge jag kunde. Jag visste att i de kommande panikslagna sekunderna skulle jag febrilt försöka leta fram lådan som brödet låg i innan min fantasis demoner satte sina klor i min rygg. Minnet får mig att rysa än idag.
Läs hela artikeln genom att bli medlem eller logga in.
