Karin Ekblom och Anna Hjälm skriver om den utsatta situation som de kristna i det heliga landet befinner sig i, på ett sätt som kristna i väst sällan tycks förstå.
Det är 14 mil mellan Nazareth och Bethlehem, och mellan Födelsekyrkan i samma stad och den Heliga Gravens kyrka i Jerusalem är det knappt en mil. Trots denna ytterst blygsamma geografiska yta kan avstånden mellan platserna i det heliga landet[1], och människorna som lever här, kännas oändliga. Detta är sant inte minst för den lilla grupp kristna som bor och verkar här.
Sedan många år utgör de kristna en allt mindre del av samhället: Immigration och emigration – frivillig och påtvingad, i krigstid och i fred – och ett av de lägsta födelsetalen i samhället, har inneburit att de kristna idag utgör cirka 1,5 procent av befolkningen.[2] I antal handlar det om uppskattningsvis 250 000 personer. Majoriteten av de kristna är arabisktalande[3] – något som tenderar att glömmas bort när internationella ögon följer utvecklingen i landet. Församlingar finns över hela Israel och stora delar av Västbanken, i Galileen och området kring Nasaret, i östra Jerusalem, Bethlehem och Ramallah. I Gaza fanns, innan krigsutbrottet i oktober i år, omkring tusen kristna. Hur många av dem som överlevt och finns kvar vet ännu ingen, men både Vatikanen och lokala präster har uttryck oro för att den historiska kristna närvaron i Gaza, med rötter från 400-talet, nu är på väg att utplånas.[4]
Ett ekumeniskt mikrokosmos
Det heliga landet kan också beskrivas som något av ett ekumeniskt mikrokosmos. I Jerusalem finns tretton officiella kyrkoledare för ett flertal ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkor.[5] Trots sin långa tradition och närvaro i det heliga landet är vissa av kyrkorna till medlemsantalet ändå mycket små. Svenska kyrkans systerkyrka, den arabisktalande lutherska kyrkan – Evangelical Lutheran Church of Jordan and the Holy Land med församlingar på Västbanken och i östra Jerusalem – är en av de mindre, med ca 2000 medlemmar.
Trots att de kristna utgör en liten del av befolkningen beskriver de sig ändå ogärna som en minoritet. Med lång historisk närvaro, där man språkligt och kulturellt är ett med sina grannar, betraktar man sig och agerar som en självklar och integrerad del av samhället – lika viktig som de större grupperna. När George Sahhar, kristen palestinier anställd av Kyrkornas Världsråd, under en gudstjänst i den anglikanska kyrkan nyligen talade om Jerusalem som en plats vävd av många trådar och sa ”This is Jerusalem! Everybody has always been here!”, var detta ett uttryck för denna självklara känsla av tillhörighet.
”We were here
when Jesus was here!”
”We were here when Jesus was here”[6] är ett annat uttryck för att påminna om sin historiskt långa närvaro i landet, och att man inte är konvertiter. I religiös praktik syns detta bland annat i den lokala syrisk-ortodoxa kyrkan där gudstjänster fortfarande firas på arameiska – Jesu eget språk – och i Gravkyrkan i Jerusalem när de lokala kristna varje år, sedan över ett millenium tillbaka, enligt östkyrklig tradition firar påskundret Sabat al-Nur – ”den heliga eldens lördag”.[7]
Fortfarande här i morgon?
Till bilden av sig själv som en självklar del av samhället bidrar också de kristnas stora inflytande inom både samhällsapparaten och politiken. Som ansvarig för drygt 40 procent[8] av palestinsk sjukvård och utbildning, och som en av de största arbetsgivarna på Västbanken är det förståeligt att man hellre talar om sin närvaro utifrån samhällsavtryck än i antal. Ändå står man inför stora existentiella utmaningar.
Det absolut största hotet mot den kristna kommuniteten utgör den israeliska ockupationen. Muren som skiljer Israel från Västbanken splittrar och separera familjer som tvingas leva åtskilda från varandra. Krångliga tillståndsansökningar för resor, arbete och besök på andra sidan, och ofta förödmjukande bemötandet vid murens så kallade checkpoints, bidrar ytterligare till rörelsebegränsningarna. Till dessa utmaningar kommer rädslan för annektering av mark och fastigheter och för trakasserier från bosättarhåll[9]. För både kristna och muslimer innebär ockupationen också svårigheter att delta i religiösa högtider och att besöka sina heliga platser i Jerusalem.[10]
Ett annat hot, kanske från något oväntat håll, kommer från delar av den kristna evangelikala rörelsen. Utifrån en eskatologisk övertygelse, tolkar dessa kristna staten Israels tillkomst som ett tecken på Messias snara återkomst, och för att påskynda detta vill de se ett snabbt återförande av världens judar till det heliga landet. Genom sin uppmuntran av judisk inflyttning, till framför allt Västbanken, bidrar dessa kristna, inte minst i USA men även i Sverige, till att osynliggöra de kristna palestinierna inte bara från den teologiska kartan utan också, i värsta fall, från den verkliga.[11]
En av de palestinska teologer som genom åren studerat och försökt fånga omvärldens uppmärksamhet kring faran med denna rörelse är den lutherske kyrkoherde i Betlehem, Munther Isaac. Isaac beskriver hur dessa grupper av evangelikala osynliggör de kristna palestinierna för omvärlden och samtidigt lyckats skuldbelägga dem genom att hävda judarnas gudomliga rätt till landet. Han säger bland annat ”… if …(the) Jews have a divine right to the land…Where does that leave me as a Palestinian? Can I object? You see, if I object that statement, I would be standing against God”.[12] En kristen palestinier som anser sig ha rötter och vara hemmahörande i det heliga landet blir alltså – i de evangelikalas tolkning – någon som motsätter sig Guds vilja. Genom att skuldbelägga de kristna palestinierna och tala om det heliga landet som om de inte fanns, och samtidigt okritiskt stötta staten Israel genom finansiering av bosättningar på Västbanken,[13] menar Isaac att denna rörelse gått från teologisk övertygelse till politisk.[14]
Ekumenik i tider av oro
För kyrkor som lever under sådana utmaningar och hot blir det ekumeniska arbetet viktigt. De lokala kyrkoledarna ser samarbetet över kyrkogränser som en möjlighet att stötta varandra i svåra frågor och inte minst, som under det pågående kriget, kunna tala med en och samlad röst.[15] Erfarenheten har lärt dem att en enad kyrka har större chans att uppfattas som trovärdig i samhällsdebatten och är dessutom svårare att ignorera, både politiskt och teologiskt. För individuella kristna, som en liten grupp i samhället, har det alltid funnits en ”vardagsekumenik” där många fått sin utbildning präglad av fler än en tradition, och där äktenskap ingås oberoende av kyrkotillhörighet.
För de kristna i det heliga landet handlar ekumeniken därför till stor del om överlevnad. Mot bakgrund av den politiska situationen, präglad av ockupationens ständiga hot, har under åren därför en lokal, ekumenisk befrielseteologi vuxit fram – en teologi som i kampen för fred och rättvisa[16] använder Bibeln, och framför allt evangelierna, som en källa till kraft och förändring.[17] Att vara en profetisk röst och brobyggare i samhället, att stå på de svagas och förtrycktas – sina församlingars – sida och samtidigt utsättas för politiskt tyck från flera håll, utgör en diger uppgift för Jerusalems kyrkoledare. Under det senaste utbrottet av våld har ändå den katolska kyrkans överhuvud i Jerusalem, kardinal och patriark Pierbattista Pizzaballa, stigit fram som en viktig röst. Tidigt i kriget erbjöd han sig själv i utbyte mot den gisslan som i skrivande stund fortfarande hålls av Hamas. Men ännu viktigare är kanske hans återkommande vädjan om att arbeta för samförstånd och medkänsla, inte splittring, inom kyrkan och i samhället i stort.
Bland tongivande palestinska teologer finns också kväkaren och icke-våldsaktivisten Jean Zaru, som genom åren utmanat sina kristna systrar och bröder till att “…göra motstånd och samtidigt vägra förstöra.”[18] Under rådande situation i Israel och Palestina är detta en pågående och samtidigt plågsam uppgift för många. Men vårt bestående intryck är att de kristna i det heliga landet har antagit utmaningen.
Vårt uppdrag, och vad vi kan göra, är att lyssna till de röster som vädjar om fred och samförstånd, och på alla sätt fortsätta att stötta våra kristna systrar och bröder i det heliga landet.
Noter
1 När vi i denna text talar om ”det heliga landet” avser vi både Israel och Palestina tillsammans, där det senare i sin tur utgörs av Östra Jerusalem, Västbanken och Gaza.
2 Som jämförelse utgjorde gruppen kristna år 1917, året då britterna tog över landet, ca 10%
3 Central Bureau of Statistic Israel: Christmas 2022 – Christians in Israel https://www.cbs.gov.il/en/mediarelease/Pages/2022/Christmas-2022-Christians-in-Israel.aspx
4 Knell, Y. “Gaza’s Christians fear for survival amid Israel-Hamas war”, BBC 20231106 https://www.bbc.com/news/world-middle-east-67331176
5 Se Fahlgren et al. (2023) Pilgrimsfärd för rättvis värld för en god presentation av Jerusalems olika kyrkofamiljer.
6 Omar Haramy, direktor för Sabeel Ecumenical Liberation Theology Center
7 World Council of Churches (2022) “Sami El-Yousef in Jerusalem: “You no longer feel you actually belong there” https://www.oikoumene.org/news/sami-el-yousef-in-jerusalem-you-no-longer-feel-you-actually-belong-there
8 Al Qass, R., Raheb, M & R. Kassis (2012) Palestinian Christians in the West Bank: Facts, figures and trends, Diyar Publisher
9 I “Svenska kyrkans positionspapper för långsiktig och hållbar fred mellan Israel och Palestina” finns en mer omfattande problembeskrivning och en genomgång av det folkrättsliga ramverk man bygger positionen på.
10 Tillgången till de heliga platserna har starkt fördömts gemensamt av patriarkerna i Jerusalem: https://en.jerusalem-patriarchate.info/blog/2022/04/11/statement-by-the-orthodox-patriarchate-of-jerusalem-for-easter-2022/
Kyrkornas världsråd varnar också för det hot mot en fredlig samexistens som detta hinder utgör:
https://www.oikoumene.org/news/wcc-reiterates-plea-for-dialogue-and-open-access-to-worship-at-holy-sites
11 Rev Dr Munther Isaac – Christian Zionism as Imperial Theology – Balfour Project
12 Rev Dr Munther Isaac – Christian Zionism as Imperial Theology – Balfour Project
13 Maltz, J. “Inside the Evangelical Money Flowing Into the West Bank” Haaretz 20181209
14 Rev Dr Munther Isaac – Christian Zionism as Imperial Theology – Balfour Project
15 Jerusalem Heads of Churches (2023) Statement on the celebration of advent and Christmas in the midst of war on Gaza https://en.jerusalem-patriarchate.info/blog/2023/11/11/statement-on-the-celebration-of-advent-and-christmas-in-the-midst-of-war-on-gaza/
16 Rosen (2014) Blogg “Land and Liberation: An Interview with Reverend Naim Ateek” https://rabbibrant.com/2014/03/24/land-and-liberation-an-interview-with-reverend-naim-ateek/
17 Sabeel, Ecumenical Liberation Theology Center – Sabeel
18 Jean Zaru (2009) Building a Culture of Peace and Nonviolence in a Context of Oppression | Religion Peace Conflict Journal (religionconflictpeace.org)
