I sin djupläsning av rabbi Marcus Ehrenpreis texter har Göran Rosenberg funnit en person som utan att skönmåla ville tala om ”vad judendomen är och vad den inte är”.
Efter förintelsen av den judiska värld vars kulturella förnyelse och andliga renässans Marcus Ehrenpreis (1869-1951) levde och verkade för, låg det onekligen nära till hands att betrakta hans sak som förlorad och hans livsgärning som fruktlös. Vilka judiska idéer och visioner som än kunde formas i världen efter så kunde de inte bygga på förhoppningar och drömmar som bara var möjliga i världen före – om ens då. Vad Marcus Ehrenpreis skulle haft att säga om sionismens förverkligande i staten Israel kan vi bara spekulera om; de sista åren före sin död (1951) var han sjuk och svag och hade dragit sig undan offentligheten.