Efter Förintelsen kan behovet att bli av med alla former av ”ersättningsteologi” tyckas självklart. Men religionsvetaren Tobias Hägersten påminner om att det finns olika sätt att tala om ”ersättning”.
Granne med stora synagogan i Rom, på gränsen till det som en gång var stadens judiska ghetto, ligger den oansenliga kyrkan San Gregorio della Divina Pietà. På dess fasad mot synagogan, under en blekt 1700-talsmålning som föreställer Kristus på korset, syns ett inhugget citat på hebreiska och latin: ”Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett tredskande folk, som vandrar den orätta vägen och följer sina egna planer, det folk som öppet kränker mig hela tiden”.[1] Avsändare och adressater är lika tydliga som budskapet. Med hjälp av de profetiska orden anklagar den kristna kyrkan det judiska folket för att ha avvisat Guds inbjudan till gemenskap med honom.