Mira Kelber skriver om utmaningen att att växa upp som judinna i Malmö och om det orimliga i kravet att svenska judar ska hållas ansvariga eller ta avstånd från staten Israels politik.
Jerusalem, jag ska på utbyte i Jerusalem. Att svara Jerusalem istället för Israel kanske inte låter som om det vore av större betydelse, men faktum är att jag upplever att det är det. Om man säger Jerusalem kommer samtalet att präglas av religiösa nämnare och hur vacker stad det är. Men säger man Israel blir resultatet oftast att man får frågan om var man står i Mellanösternkonflikten och hur man förhåller sig till Israels politik. Jag märker hur jag plötsligt börjar förklara för mig själv och betona att det inte var mitt förstahandsval, eller att jag blev “placerad” där. Men innerst inne vet jag, att det inte hade spelat någon roll vart jag hade åkt på utbyte, det räcker med att ha davidsstjärnan runt min hals, att vara judinna, det är allt som krävs för att man ska behöva ta ställning till konflikten.
